Varför runstreak?

Runstreak är inte ett sätt att samla kilometer och tro att bara för att man springer varje dag kommer man att bli en bättre löpare på en månad.

VAD ÄR RUNSTREAK?

Runstreak är att springa varje dag. Det finns några enkla regler: springa minst 20 minuter eller/och minst 1.6 km, ombytt och den ska hamna inom ett kalenderdygn.

Just nu pågår en Runstreak-utmaning under hela januari. Dvs om man är med i utmaningen ska man springa hela 31 dagar under januari. Det är ett event som mina vänner på Pace on Earth arrangerar. Jag tyckte det var kul att göra det tillsammans med många andra och få lite pepp på vägen. Så jag är med.

Det finns många åsikter angående runstreak. Jag var en av de som inte tyckte det var något bra. Byta om och svettas i 20 minuter och behöva duscha? Nä, det var det inte värt!
Jag har läst en del bloggare som har skrivit just precis att de inte tycker runstreak är en bra idé. Jag håller inte med!

MIN BAKGRUND

Jag har sprungit i ca 8 år och springer idag ultralopp. Det betyder att jag har en del rutin angående träning och en del km i benen. Man behöver tid för att kunna förstå sin kropp och hur ska man kunna få en bra träningseffekt. Det är viktigt att förstå syfte med vad vi gör inför varje pass. Det ger mer resultat att veta varför man gör ett pass. Det är så klart också viktigt med lite variation.

FÖRSTA FÖRSÖK

För ungefär ett år sedan körde jag en runstreak. Då satte jag som krav att jag skulle springa minst 5 km varje dag. För att i min värld, det var inte värt att byta om för att springa bara 2 km? Inte ens värt att behöva duscha osv?
Så minst 5 km lät rimligt! Jag skulle förstås springa längre om jag hade tid på vardagar och långpass på helgerna. Det var en bra plan!

Så här skulle jag hålla en längre tid eller för alltid? Det trodde jag. Men det jag inte visste var att istället för att få något tillbaka blev det bara ett krav eller ett måste för mig. Det var inte kul. Det gav mig bara ångest inför varje pass. Ibland var jag trött och jag tvingade mig att gå ut ändå, så som man brukar göra när man har ett schema att följa.
Men jag var på fel spår. Jag krävde ännu mer av mig då. Jag hade inga vilodagar och det blev bara jobbigare och jobbigare. Kroppen skrek efter vila eller något annat. Löpningen var inte kul längre och jag blev inte en bättre löpare. Jag bröt efter 125 dagar.

MIN NYA RUNSTREAK
Från 1 december 2017

Jag började 1 december med en min egen #löparjulkalender i jakten för att få tillbaka träningsglädje och inspiration efter en tuff höst. Jag sprang 1 km den 1st december, 2 km den andra december … 24 km den 24e december. Lite jobbig utmaning men den gav mig det jag letade tillbaka till och jag var så nöjd och stolt med lite över 300 km på 24 dagar. Jag fortsatte december ut och fick ihop 31 dagar och därmed en månads runstreak.

Nu är jag med tillsammans med ca 700 personer på Pace on Earths event. Jag ska nu fortsätta att runstreaka men den här gången är helt annorlunda.
Det sägs så mycket om en runstreak. Det är många som inte tycker det är ok. Det är många som undrar om hur kan det vara bra om kroppen aldrig får vilodagar. Hur ska man göra om man är sjuk osv.

Jag har funderat och kom fram om varför jag vill göra en runstreak, hoppas det hjälper er alla som är fundersamma eller tveksamma:

• Med ett schema tex att göra tre pass i veckan mår jag inte bra om jag missar ett pass. Med runstreak kan jag springa pretentionslöst. Jag vill framför allt bli av min prestationsångest jag alltid har haft.
• Jag vill kunna gå ut minst 20 minuter om dagen och det ska vara så enkelt och självklart som om att borsta tänderna.
• Jag tror på att min runda kommer att ge mig glädje medan jag springer.
• Jag vill lära mig att kunna klappa mig på axeln och berömma mig för passet jag gjorde idag. Dvs jag vill tycka jag är duktig istället.
• Jag vill känna jag är en nöjd löpare med den träningen som blir av.
• Jag tror stenhårt att de dagarna jag bara springer 20 minuter är bästa återhämtningen. Rörelse är alltid bra och ännu bättre om det är varje dag.
• Jag får utrymme att springa längre om jag vill eller om jag har ett lopp som mål. Jag kan lätt springa mina längre rundor utan problem. Jag har en bra grundträning som gör att min kropp är stark och alltid redo att springa.
• Jag vill kunna springa längre distanser precis när som helst. T. ex. ett maraton imorgon, varför inte?
• Jag spenderar tid ute och andas.

FÖRDELAR:

• Att tänka det är bara 20 minuter av min dag känns lätt. Alla har 20 minuter. Detta istället för att titta på tv eller Facebook eller hur? Om jag springer 10 minuter och vänder tillbaka det är helt görbart.
• När jag är ute och springer tänker jag inte på prestation. Jag tänker inte: – nu måste jag springa fort eller göra bättre tid än igår. Det är inte syftet.
• Jag kan variera mina pass och träna de passen jag brukar som jag känner för. T. ex. långpass, distanspass osv.
• Jag blir glad varje gång jag är ute. Det är min tid, min belöning även om det är bara 20 minuter.
• Sover bättre om jag rör på mig varje dag
• Behåller bättre min kost så länge jag tränar. Tränar jag varje dag, äter jag bättre varje dag.
• Jag bygger en bra bakgrund. Jag tror jag kommer att bli ännu mer uthållig. Om vi tänker att jag springer 20–25 minuter 3–4 gånger/vecka och har kraft för 2 distanspass/kvalitépass + minst 1 långpass.
• Jag hinner att träna annat om jag vill: styrka, gruppass och yoga
• Jag återhämtar mig snabbare
• Jag har tid att göra andra saker de dagar jag springer kort, med gott samvete. T. ex umgås med familjen, gå på bio, läsa en bok osv. Annars brukar jag mår dåligt när jag missar ett pass.
• Jag är så bra! Jag springer varje dag!

NACKDELAR

• Det kan bli lite jobbigt att gå ut. Jag har dock inte upplevt det än den här gången. Jag tänker att 20 minuter är ingenting jag inte kan göra. Vad är 20 minuter/dag av mitt liv?
• Jag hittar inte mer…

SUMMA SUMMARUM

Ta inte runstreak som är sätt att samla massa km. Det handlar inte om det. Om du gör det finns en risk att du inte kommer orka en lång period och därmed inte få någon träningseffekt.

Springer du långt varje dag, speciellt om du är nybörjare, du kommer inte att ha vilo-dagar (20 minuter) och du kommer inte orka. Skaderisken är större.

Springer du fort varje dag, du kommer inte att utvecklas och din kropp och hjärnan kommer att börja pusha dig att sluta springa.

Jag får återkomma med utvärderingen när januari är slut. Jag lovar!

Du bygger, även om du inte tror på det nu, en bra träningsbakgrund. Du kommer att bli starkare både i din kropp och mentalt.

Våga jogga.
Våga ta det lugnt.
Våga testa bara 20 minuter när du vill bara vara ute och andas och njuta av det privilegium du har att just du och då har en kropp som kan springa varje dag!

 

#Löparjulkalender

Jag är i en Facebookgrupp som heter Lonesome Runners och i slutet av november läste jag om en utmaning som jag tyckte det lät rolig: att springa enligt julkalender 1-24 december.

Jag har haft en tuff höst där jag har prioriterat bort det som jag älskar mest och som gör att jag mår bäst: min träning. Det har varit mycket på jobbet, nya arbetsuppgifter som kräver mycket av mig. Jag har blivit spanskalärare på Medborgskolan och har dessutom har jag gett mexikanska matlagningskurser. Allt detta har krävt mycket mer tid av mig än vad jag trodde.
Det har blivit många långa dagar per vecka och när jag kommit hem har jag varit helt slut. För att inte tala om höstvädret som inte har hjälpt heller.

Löparjulkalender passade mig bra. Jag behövde något roligt som var utmanande och så jag kunde fokusera på min löpning igen! Jag bestämde mig för att köra löparkalender!

Det handlade om att springa enligt julkalendern från 1 december till den 24e december. Jag började med att springa 1 km den första december, 2 km den andra december, 3 km den tredje december … osv tills den 24e december där man springer 24 km på julafton.

Allt började bra. Ganska lätt de första 10 dagarna!
Efter det började att bli svårt. Problemet blev i stort sätt att hitta tiden för att springa mitt i julkaoset, familjen och jobb för att springa ganska många km per dag. Men som jag brukar säga, det finns tid om man riktigt vill och det krävdes mycket planering så klart.

Till exempel en dag sprang jag kl. 4.30 på morgonen 7 km. Efter jobbet skulle vi julhandla. Jag bytte om och sprang till Shoppingcentret, 6 km. Vi julhandlade och åkte hem med bil till Åtvidaberg. När vi kom till Åtvid släpptes jag av vid entrén och sprang 7km hemåt. Då fick jag ihop 20 km den 20e december.

Sista dagarna blev ännu svårare. Speciellt den 22e och 23e december. Fredagen den 22e gick jag upp kl. 4.00 för att springa 22 km innan jobbet för att efter jobbet åkte vi till en Viking line-resa. På lördag den 23e december kom vi hem till Åtvidaberg kl 21.00. Jag hade då bara tre timmar innan dagen var slut för att springa 23 km. Gissa om jag var sugen på att gå ut och springa? Men jag var beredd och bestämd! Bytte om och gick ut. Det var tufft! Som tur var hade jag kolhydratladdat ordentligt! Ha ha, men efter 14 km började regna och blåsa så mycket. Jag kom hem och bytte till torra kläder och tog min fantastiska UTMB-regnjacka och gick ut igen.

Jag nöjt och kände mig stolt och stark med att inte banga! Jag fixade 23 km även om det inte var gratis!

Äntligen kom den 24:e december. Sista luckan! Även idag var pusslig men jag lyckades bra! Jag sprang på eftermiddagen 16 km och kom lite innan Kallen Anka var slut. Så skönt att vara ute, och märkligt att inte se en enda människa! Alla tittade på TV. Jag duschade snabbt och vi hade en jättemysig jul. Ganska sent på kvällen, när alla var trötta var det dags för mig att springa de sista 8 km. Det var nu min tid, min julklapp: Jag sprang i mörkret med julmusik i öronen och ett stort leende på läpparna!

När jag kom hem hade jag klarat att springa hela löparjulkalendern: 300 km på 24 dagar! Så jäkla stolt!

Reflexioner:

• Jag är i gång igen efter en dålig höst
• Det var roligt att ha ett mål att springa varje dag
• Inspirationen kom tillbaka
• Superviktigt att hitta något som motiverade mig att hålla igång.
• Kroppen mår kanon
• Jag har nu börjat en runstreak
• Jag tänker inte vila eller sluta springa efter julkalendern. Jag ska springa varje dag även om det inte kommer att bli lika mycket
• Jag förväntar mig en bra träningseffekt
• Tack för allt stöd jag har fått! Ni är bäst!

Höstlöpning

Helgen har varit perfekt för att springa. Vad jag har längtat att få sol och klara dagar! Ja, det är lite kyligt men det gör inget! Så vacker natur det finns där ute!

LÖRDAG

Igår fick Susanne och jag skjuts till Bjärka-Säby för att springa hem via Östgötaleden. Närmaste mål är Bislett i November så det var ett bra tillfälle att öva på: energi, tempo och benen!

Vi tog det lugnt. Mitt mål var att behålla låg puls. När pulsen är låg jag kan låta min kropp använda fett som energi när jag springer. Jag har tränat så i några veckor nu och det börjar att funka. Jag springer alla mina pass utan socker, utan kolhydrater och med bara vatten.

Dagen var fantastisk och vi fick sällskap av massa hjortar och rådjur. Solen var också med oss. Passet gick bra och snart var vi hemma igen. Jag brukar nästan alltid springa själv men när jag får sällskap försvinner bara tiden.

SÖNDAG

Idag var det en till fantastisk höstdag och jag kunde inte låta bli att bara vara hemma. Jag fick skjuts igen av min älskling som alltid ställer upp. Den här gången startade jag i Grebo.
Planen var minst två mil, lågpuls och njuta av naturen.

Älskar att springa i mitt tempo inne i min lilla bubbla! Jag sprang förresten för första gången 12 km i barfotaskor och det kändes bra. Hade ett par skor till i ryggan för att kunna byta.

Jag är nöjd med helgen och mitt Back-to-Back. Jag är också nöjd med den extra timmen vi fick idag idag! Det känns som jag gjorde mycket!

Det finns alltid en lösning om man följer ljuset. At the end of the road!

Hoppas i morgon blir det lättare att gå till jobbet. Man kan till och med hinna att springa på morgonen med dagsljus?

Har du haft en bra helg?

 

Påskdagar

Jag tränade inte mycket i början av  veckan. Efter ultraintervallerna bestämde jag att vila några dagar och få energi tillbaka. På påsken är man ledig många dagar, vad passar bättre än att träna lite mer?
Jag njuter mer mina dagar hemma om jag tränar. Känslan efteråt ni vet…
Så planen var att träna minst ett pass varje dag.

SKÄRTORSDAG

Första löppass i veckan. Jag struntade att titta på klockan idag. Jag ville bara springa i skogen. Njuta av den lilla solen och de få plus graderna på eftermiddag. Det var skönt. Älskar sådana pass som man bara springer för att jag älskar det.
Jag måste äta lite mer innan mina pass för att ha mer energi. Jag var lite trött. Men kom glad hem. Några påskkäring kom och knackade dörren! Jag gillar påsk.

by en påskkäring 🙂

LÅNGFREDAG

Jag har som tradition att springa långpass på en långfredag. Vad annars?
Jag tog en ny runda på Östgötaleden och det var spännande med att upptäcka nya ställen även om ibland kändes det lite läskigt när det var tyst och tomt. Jag sprang lite fel för att vissa ställen var dålig markerad. Älskar att springa i skog och stigar! Jag var trött på slutet men jag var så nöjd med ett långpass på långfredag!

PÅSKAFTON

Det blev inget pass alls idag. Dagen bara gick förbi och efter middagen orkade jag inte gå ut eller träna styrka. Det var kanske en signal från kroppen för att vila?
Hur som helst dagen efter skulle bli träning igen.

PÅSKDAGEN

Idag bjöd dagen på en fantastisk morgon. Vi ändrade klockan så det betydde att jag gick upp kl 5:00 för att börja springa kl 8:00 (7:00). Jag ville vara klar med mitt pass i god tid för att hinna göra alla saker som vi hade planerat för påskdagen.
Det blev en halvmara runt Bysjön och i skog. Det var soligt och jag fick en så stor vårkänsla.
Tyvärr mina ben är inte så glada just nu. Jag känner mig stel på båda baksida av låren och i knävecken. Jag ska köra lite yoga ikväll. Jag kan inte hålla någon fart på mina långpass.Hm, hoppas det går över.

ANNANDAG PÅSK

Idag hade jag mindre tid att träna. Vad passade bättre än ett kortare men effektivare pass? Dagen var fin och solig. Det blev premiär för intervaller utomhus.
Jag joggade 4 km som uppvärmning och sen körde jag korta intervaller på löparbanan. Det blev 12 X 1 min (med 1 min ståvila). Jobbigt!
Lite nerjogg på väg hem och jag var klar med dagens pass. Så nöjd med att våga springa lite snabbare än jag brukar.
På löpbandet brukar jag bara sätta en viss fart och följer. Jag brukar inte våga köra för fort. Jag är alltid rädd för att inte orka. Men idag var det bara jag som satte farten på fötterna, haha
Jag vågade och tänkte: jag kör så här så länge jag orkar! Det gick!

Total antal pass: 4 stycken
Totalt: 68.65 km

Resten av dagen var det lite städning och sen ägnade dagen med att göra ett mexikansk rätt som heter tamales och som tar jättemånga timmar. De blev jättegoda!

Idag är det dags att jobba igen men det blir en kort vecka och en spännande helg som väntar!

SOCKERFRI

Jag fortsätter med min sockerfria utmaning. En sak till som vi bestämde hemma: vi köpte ingen godis i påsk. NOLL socker hemma. Det gick bra. Ingen godis. Är så stolt över mig! Jag är inte sugen längre. Mitt delmål är att fortsätta så tills jag står på startlinjen av ett lopp!

 

Naturen gör mig stark

Igår när jag var ute på långpass hade jag tid att fundera på en del saker. Jag kom fram till att den här med att springa i skogen är inte så naturligt för mig som man skulle kunna tro.

Jag ska försöka förklara lite.

Som ni vet, växte jag upp i en stor stad i Mexico. Jag växte upp i Guadalajara som är den andra största staden i Mexico med ca. 10 miljoner invånare! Större än hela Sverige. Det betydde att i en sådan stor stad fanns bara gator av asfalt, cement och betong. Om jag någon gång såg något lite grönare var det tack vore mina föräldrar som tog oss på semester till kusten, ut på landet eller utomlands.

Det var när jag flyttade till Sverige för cirka 16 år sedan jag upptäckte naturen på nära håll. Men det var mest när jag började att springa jag insåg hur vackert det är runt omkring oss i Sverige.

I början sprang jag bara på gator tills jag en dag kom till skogen. Då var det kört. Jag tyckte det var så roligt att ha allt så nära mig: skog, stigar, stenar, rötter, djuren, fågelkvitter, etc. Allt där bara för mig! Jag hittade nya ställen varje gång och allt det här gav mig en känsla som var större än något jag hade aldrig känt förut. Någon typ av frihet och glädje. Det var bara jag och naturen där!

Det jag funderade över igår var hur stark har jag blivit! Alla gånger jag är ute och det är lite tufft så stärker det mig!

Om någon för några år sedan sagt till mig att jag skulle springa helt själv på ett okänt ställe hade jag inte trott på det.
Att springa i skogen och vara ensam och ändå fortsätta med risken att springa vilse, ramla eller träffa på något djur gör mig stark!
Det är samma sak när jag springer i mörkret i skogen. Den känslan!
Har ni tänkt på det? För många av er är det kanske något ni inte ens tänker på! Men för mig, det är inte naturligt.
Jag växte inte upp i den här miljön! Jag hade inte orienteringsklass i skolan! Mina föräldrar tog inte oss på fika i skogen! Jag var aldrig nära naturen! Jag växte upp som ett asfalts-barn!

Hur kan jag nu våga göra allt jag gör?
Det kan man undra! Jag vet svaret: jag gillar frihetskänslan jag får! Jag gillar att känna mig stark och kämpa för att inte vara rädd! När jag är framme efter mina rundor, speciellt när det är nya rundor, känner jag mig som en vinnare!

Jag brukar tjata på folk som är aldrig är i naturen att de inte har en aning om hur mycket de missar!

Löpningen och mina utmaningar har gjort mig till en starkare person på många sätt. Inte bara som löpare utan bättre och starkare mamma, fru, arbetare och vän.
Jag var ganska modig när jag tog beslutet att lämna allt och flytta till Sverige men idag känner mig ännu modigare. Jag vågar ännu mer!

Varje dag, varje gång jag lyckas är jag en vinnare! Jag, lilla jag, som inte ens visste vad en skog var!
Ni svenskar, ni har en fantastiskt natur! Gå ut och njut av det oavsett årstiden!

Tack för att jag får springa i er skog och andas glädjen!  

Jag är f-n inte duktig!

Igår slutade jag tidigare på jobbet för att ta en löprunda i det fina höstvädret. Varför inte springa när hösten är som vackrast nu? Jag behövde det efter en tuff  jobbvecka!
Mina kollegor tyckte jag var duktig!
Jag får ofta höra: –Vad duktig du är!
Jag antar att det finns många löpare som väl känner igen det eller hur?

Jag springer inte för att jag är duktig! Samma sak som när jag inte äter en bulle på fredagsfikat för att vara duktig!
Inte f-n är jag duktig när jag ute och springer en vacker höstdag och andas hög luft. Jag är duktig när jag städar huset eller när jag tvättar kläder.

Varför springer jag då och varför så långt?

För mig är löpningen mer än att träna för att tävla. Jag är inte en löpare som kommer att vinna någon tävling. Jag anmäler mig gärna till några lopp som en morot. För att träffa ultravänner, för att utmana mig! Det är kul att ha ett mål med ett lopp! Men jag springer gärna mina egna rundor.
Jag vet att jag kan springa långa sträckor och det gör att jag kan planera olika äventyr. Gärna distanser som utmanar mig! Till vardags kan jag lika gärna springa till ett fint ställe. Gillar att springa från A till B.
Jag har sprungit en bra bit på Östgötaleden och tycker det är jättekul!

Jag kan ta min ryggsäck med vätska, energi och lite pengar och springa i väg.
Jag springer, njuter, fotograferar, andas och kanske till och med tar en fika om det finns ett ställe som säljer fika. Det är under mina långpass jag känner jag lever! Hur kunde jag annars se och uppleva allt jag har framför mig? Om jag sitter hemma i soffan missar jag allt!
Jag som inte växte upp i den fina svenska naturen uppskattar jag enormt allt jag ser!
Det är så vackert oavsett vilken årstid  vi är!

När jag är ute har jag tid för att rensa huvudet, ladda om och andas friskluft. Jag älskar den frihetskänslan jag får! Jag känner mig stark och modig när jag vågar ta en väg som jag aldrig sprungit förr och ändå vågar, och att hitta hem igen!
Eller när jag går ut och springer i mörkret helt själv! Det kräver lite mod från mig. Men jag gör det och det känns så bra efteråt! Jag kan!

Igår var en sådan dag! Jag bytte till löparkläder och sprang från jobbet (Från Linköpings Universitetet) till Ljungsbro längs Göta Kanal.
Sprang förbi slussarna!

En fin miljö och kom fram till min vän Gun som bor där. Vi åt tillsammans och hade en bra stund med intressanta samtal. Sen sprang jag tillbaka till Linköping. Sprang förbi stan och mot Åtvidaberg. Jag blev hämtad några km senare. Jag sprang inte hela vägen hem för att det började bli mörkt och jag hade inte reflexer på mig och jag ville inte springa så långt!
Det räckte väl bra med drygt 35 km för dagen!

Så svaret på frågan om varför springer jag är: för att jag kan och jag njuter av att göra det!

Ett långpass på Östgötaleden

Det stod på schemat: långpass. Ett längre långpass än mina vanliga 25-30 km. 

Det är lite roligt hur huvudet fungerar. Redan sedan igår visste jag att jag skulle springa långt och det kändes lite pirrigt i magen. Det var ett tag sedan jag sprang ett längre långpass. Mina långpass brukar ligga på 25-30 km men inte idag.
Jag gick upp kl 6:15 för att förbereda ryggsäcken med vatten och Tailwind plus lite energi. Jag åt en lite större frukost: yoghurt med frukt och en macka med ost. Kaffe också.

Min plan var att springa på Östgötaleden. Sträckan från Falerum – Åtvidaberg – Grebo.
Det blev en fin runda som jag verkligen njöt av. Lite blandning med terräng, grus, skog och lite asfalt. När jag kom hem klockan stannade på 42.550 m. Inte dålig att springa drygt en mara på en lördag! Viktigaste av allt var känslan!
Känslan av att bara kunna fortsätta! Underbart! Känslan som jag hade tappat bort!

När jag kom hem en fantastisk middag väntade på mig på bordet! Älsklingen lagade hemmagjord hamburgare med hembakad bröd! Vilken tur jag har! Sååå got och så mysigt!

Vädret var perfekt!
Hösten är en obeskrivligt vacker årstid med alla dess färger och skönhet!
Älskar att det när det är helg och att kunna spendera några timmar i löparskorna!
Eller vad säger ni? Kolla på bilderna!
  

---

Ska vi prata om mat?

När jag just nu inte tränar hårt förbereder jag min kropp genom fokusera på bra mat för att kunna genomföra den kommande träningen. En stark kropp som kan träna mycket och kunna hålla sig frisk. Allt detta kommer att göra att jag kan springa det tuffaste lopp jag har någonsin sprungit i augusti.

Vad gör jag då?

Som tur är, har jag en man hemma som är väldig intresserad i ämnet och som också vill äta rätt och bra. Vi har tagit bort allt från skafferiet som kan fresta mig. Däremot har vi fyllt kylskåpet och skafferiet med bra, god och  nyttig mat. Massa frukt, bär, grönsaker, fisk, kvarg, chiafrön, etc.

Jag har ett tydligt mål i huvudet nu och för att nå det ska jag göra precis allt jag kan. Jag kan inte vänta mer. Det gäller nu och jag gillar att ha fokus och ha en stor morot som motiverar mig varje dag.

Det är resan till målet som är så rolig!
Jag ska bli lite lättare i kroppen men framför allt ska jag bygga en mycket starkare kropp.
Just nu tränar jag inte hårt så jag kan ta bort en hel del kcal per dag men när jag börjar med mycket mer träning då ökar jag mängden igen.

Kroppen behöver bra mat. Bra mat ska vara god och jag gillar att det ska se bra ut också: många färger och olika smaker.
Fråga gärna om ni undrar om något recept!

Bulgursallad med getost och rödbetor

Favo frukost: Chiapudding med yoghurt, kiwi, jordgubbar och valnötter

Kyckling, grönärtorspuré, sallad med tomater

 

Lax med kvargsås med kaviar

 

Omelett med lax och lök. Sallad med avokado, rödlök och tomater

Coolt som f*n!

Jag har alltid tyckt att på vissa ställen kommer jag aldrig att vara. Men jag säger också att man ska aldrig säga aldrig.
Ibland har jag svårt att se mig som en ultralöpare på riktig. Jag är bara en tjej som älskar att springa långt! That’s it!

Igår publicerade Ultradistans.se en artikel om mig och min väg att genomföra The Swedish 100-miles challenge nästa helg.
Vilken ära! Där läser man bara om de duktiga ultralöpararna med stora prestationer!
Jag känner mig hedrad att vara där. Lite kul också är att dela med mig om hur min resa har varit inom ultravärlden!

Jag är redo för utmaningen. Snacka om att ha världens morot att jobba med under loppet!
Men framför allt tänker att jag skall ha kul! Det är bara köra och göra allt jag kan så det håller hela vägen!
Ladda, ladda! Hepp hepp!

Tack Ultradistans!

(Klick på bilden för att komma till artikeln)

Det blir Ultra Trail du Mont-Blanc 2015

Drömmer jag eller är jag vaken?

I onsdags kl 10:00 var det dags att kolla om jag hade fått en plats i loppet. Jag gick till hemsidan utan att lyckas öppna den! Det verkade många som ville veta resultatet. Men till sist lyckades jag komma in.

Jag var säker att hitta en: REFUSED text.
Men det var inte.
Det var en: TO PAY text!
Vad??? Var det möjligt?
Fick fråga Göran om han kunde kolla också och ja, det var sant!
Jag hade tur! Jag fick en startplats för att springa världens häftigaste lopp!
Det är verkligen ett lopp som de flesta ultra- och traillöpare drömmer om! Ett prestige lopp alltså!
Drygt 100 miles (168 km) och ca 10 000 höjdmeter! Man springer i tre länder(Italien, Frankrike och Schweiz) och springer genom 19 byar. Maxtiden är 46h!

När jag började att springa lite längre och hittade trail och fjällen började jag att titta på många video på nätet. Jag hittade UTMB och blev kär i loppet och önskade att kunna springa det en dag!
Men ärligt, jag vågade inte ens säga det! Sådana lopp är för de duktiga, snabba, elit,  bästa i världen. Jag är inte en av dem!
Så jag fick fortsätta drömma bara för mig själv!
Då hade jag inte ens sprungit mer än 50-60km. Hur kunde jag drömma om att springa 168km i bergen?
Hur skulle jag kunna samla alla 8 poäng för att söka? Det krävdes att springa  max 3 lopp inom ett år som ger 8 poäng. Tufft alltså!

Förra året, under 2014 lyckades jag springa tre 100-miles lopp som gav mig de efterlängtade 8 poängen! Nu kunde jag söka! Varför inte, tänkte jag? Men vågade jag?
Allt gick bra enligt min hemliga plan för att försöka få kunna söka!
Sagt och gjort! Skickade min anmälan i december. Det var bara att vänta och se resultatet!
Men jag hoppades ingenting. Jag skulle inte få en plats! Det var jag säkert på!
Jag kunde inte ens gissa att jag skulle ha tur!

Hur livets perspektiv ändrades dramatiskt, är helt en annan sak!
Motivationen kom som ett brev på posten!
Nu vill jag springa Arctic Ultra för att efter återhämtningen komma i gång med UTMB-träningen!

Ja! Jag ska springa Ultra Trail du Mont Blanc i augusti i ett magiskt landskap i häftigaste löparmiljö!
Det kommer bli fantastiskt!

Grattis till alla andra svenskar som också får springa! Bland annat Kristian, Elov  och Ellen! Yei!

Visst blir man sugen efter man ser den här videon?