Naturen gör mig stark

Igår när jag var ute på långpass hade jag tid att fundera på en del saker. Jag kom fram till att den här med att springa i skogen är inte så naturligt för mig som man skulle kunna tro.

Jag ska försöka förklara lite.

Som ni vet, växte jag upp i en stor stad i Mexico. Jag växte upp i Guadalajara som är den andra största staden i Mexico med ca. 10 miljoner invånare! Större än hela Sverige. Det betydde att i en sådan stor stad fanns bara gator av asfalt, cement och betong. Om jag någon gång såg något lite grönare var det tack vore mina föräldrar som tog oss på semester till kusten, ut på landet eller utomlands.

Det var när jag flyttade till Sverige för cirka 16 år sedan jag upptäckte naturen på nära håll. Men det var mest när jag började att springa jag insåg hur vackert det är runt omkring oss i Sverige.

I början sprang jag bara på gator tills jag en dag kom till skogen. Då var det kört. Jag tyckte det var så roligt att ha allt så nära mig: skog, stigar, stenar, rötter, djuren, fågelkvitter, etc. Allt där bara för mig! Jag hittade nya ställen varje gång och allt det här gav mig en känsla som var större än något jag hade aldrig känt förut. Någon typ av frihet och glädje. Det var bara jag och naturen där!

Det jag funderade över igår var hur stark har jag blivit! Alla gånger jag är ute och det är lite tufft så stärker det mig!

Om någon för några år sedan sagt till mig att jag skulle springa helt själv på ett okänt ställe hade jag inte trott på det.
Att springa i skogen och vara ensam och ändå fortsätta med risken att springa vilse, ramla eller träffa på något djur gör mig stark!
Det är samma sak när jag springer i mörkret i skogen. Den känslan!
Har ni tänkt på det? För många av er är det kanske något ni inte ens tänker på! Men för mig, det är inte naturligt.
Jag växte inte upp i den här miljön! Jag hade inte orienteringsklass i skolan! Mina föräldrar tog inte oss på fika i skogen! Jag var aldrig nära naturen! Jag växte upp som ett asfalts-barn!

Hur kan jag nu våga göra allt jag gör?
Det kan man undra! Jag vet svaret: jag gillar frihetskänslan jag får! Jag gillar att känna mig stark och kämpa för att inte vara rädd! När jag är framme efter mina rundor, speciellt när det är nya rundor, känner jag mig som en vinnare!

Jag brukar tjata på folk som är aldrig är i naturen att de inte har en aning om hur mycket de missar!

Löpningen och mina utmaningar har gjort mig till en starkare person på många sätt. Inte bara som löpare utan bättre och starkare mamma, fru, arbetare och vän.
Jag var ganska modig när jag tog beslutet att lämna allt och flytta till Sverige men idag känner mig ännu modigare. Jag vågar ännu mer!

Varje dag, varje gång jag lyckas är jag en vinnare! Jag, lilla jag, som inte ens visste vad en skog var!
Ni svenskar, ni har en fantastiskt natur! Gå ut och njut av det oavsett årstiden!

Tack för att jag får springa i er skog och andas glädjen!  

Söndags utflykt

Jag var sugen på att testa en trailbana som finns i Kolmården. Banan går över Kvarsebo Klint och runt vackra Nävsjön. Förra veckan var det ett lopp där och Göran och några kompisar sprang där, det var Kolmårdsrundan. Så igår var det dags att åka dit och testa! Jag skulle springa ett långpass så vi kunde lika gärna åka dit!

Det var en fin dag med bra löparväder. Vi hade lite mat i ryggsäcken för tanken var att njuta och äta något mitt i passet. Smart att ha tändvätska på kolen redan hemma och sen stoppade vi dem i en plastpåse i ryggsäcken.

Jag blev inte besviken utan tvärtom jag blev glatt överraskad! Vilken fin bana!

De första 3 km var ganska tekniska och lite utmanande.



Man sprang till en härlig gran- och tallskog för att ansluta till ”lilla” TrailRundans norra del med ganska jobbig och sugande men skonsam löpning!

Därefter var det några km grusväg för att komma till den vackraste delen då man springer hela Nävsjön runt.
En sak som var lite rolig var att man springer en del på Östgötaleden och en del på Sörmlandsleden!


Det fanns många grillställen runt Nävsjön. Vi stannade och grillade korv som smakade så gott!

Det var också ett blåbärsparadis där. Synd att vi inte hade något med oss så vi kunde plocka och ta med hem!

Det kändes som hela rundan var mest nerför och det kändes bara kul att springa!
Kan ni tänka er, det kändes inte jobbigt efter den tuffa bana i High Coast Ultra

En jättefin dags utflykt! Där vill jag komma tillbaka!

Ultra Trail Spain Camp 2015

Äventyret är slut för den här gången. Jag har spenderat 5 fantastiska dagar med ett gäng löpare lika galna (eller ännu mer) som jag är.

Vyn från sovrummet

Vi åkte ner till Alicante i tisdags för att sen åka bil till Javea, Costa Blanca där vi bodde på La Finca. Vår egen privata resort med pool, härliga umgängesytor  och vår egen kock Nancy.
Jag måste berätta att hon jobbade hård för att mata oss. Hon lagade all mat från grunden och använde lokala råvaror. Det var verkligen en upplevelse och lyx att få den perfekta maten för oss löpare även om det var svårt att gissa hur mycket mat det skulle lagas!

Med Tone ( i vit), Torbjörn och Johnny

Jag delade rum med Tone från Norge. Det var så smart att bo på La Finca för att kunna umgås med alla. Vi hade en mötespunkt vid poolen. Vi åt alla måltider ute under parasollerna. Det fanns två kök och ett vardagsrum med tv som ingen använde.

Dagarna bestod av morgonyoga kl 07:00 varje morgon innan frukost. Frukost vid poolen, ett löppass i bergen och ett löppass på eftermiddag. På kvällen en gemensam aktivitet typ en föreläsning eller en workshop.

Varje kväll blev det tyst vid kl 21:30. Alla gick och la sig ungefär samtidigt. Trötta efter långa dagar, många km och höjdmeter i det fina vädret! Solen gjorde sitt jobb också, vi var alla ganska solbrända. Jag har även fått soleksem och det kliar såå mycket! Även vi som är lite mörkare kan drabbas av det!

Vi sprang på olika berg varje dag och vi  kom upp till topparna. För mig var det perfekta tillfället för att träna och öva på mina svagheter. Det kändes så rätt att vara där! Vi var uppe på fyren San Antonio, klättrade ner i en grotta, vi sprang förbi spökstaden och väderkvarnarna Los Molinos.
Andra dagen, Den långa dagen var vi uppe på  Castell de Castells. En annan dag som var återhämtningsdag var vi uppe på berget Montgó. Sista dagen klättrade vi upp på El Forat de Bernia där vi kröp igenom en tunnel för att komma på andra sidan berget. Efter det sprang vi en del av Skyrace La Perimetrals bansträckning på berget Bernia. Riktigt häftig och bitvis mycket brant och teknisk löpning, scrambling, klättring.

Trixigt och mycket teknisk terräng var den gemensamma nämnaren i varje pass. Jag som är så höjdrädd var det ännu en sak till jag behövde träna på för att inte tala om att lära mig att springa/jogga på en stening terräng.

Det var roligt att se hur dag efter dag blev det lättare att springa på en sådan typ av terräng. Man blir bra på det man tränar! De jobbiga stenarna blev inte lika svåra sista dagen.

Jag hade med mig mina stavar. Nu vet jag i alla fall hur ska jag bära dem när jag är ute och springer. Men tyvärr, känns det fortfarande som om de bara är i vägen.

Men de kan vara bra om jag kan vänja mig att använda dem och framför allt om jag kan lära mig hur man utnyttjar dem!

ha ha * smile *

I gruppen jag sprang med hade vi en spansk guide. Han var en otrolig bra löpare och cyklist som hade mycket erfarenhet både om området och om hur man springer i en sådan miljö. Vi snackade förstås massor på spanska och jag kunde översätta för gruppen. Allt funkade perfekt.

Jag måste säga att varje dag var magisk! Hela resan var en upplevelse!

Det är inte så konstigt när man delar sitt intresse med andra! Inga konstigheter om att prata om 100-miles lopp, Iron Man, Swim-run, 24-timmars lopp, etc. Inte heller att prata om gels och mat under ett långpass eller olika skor eller klockor! Ganska nördiga var vi!

På toppen!

Jag är hemma nu och det känns också bra. Jag har laddat och tagit hem alla stunder jag njöt med alla underbara vyer. De ligger i mitt huvud och jag ska ha ta dem fram när jag tränar här.

En sammanfattning av det jag har fått i resan är:

* Jag fick många bra tips för att förbättra löptekniken i berg. Både uppför och nerför.

* Nu vet jag lite mer vad jag gör för fel när jag springer. Det verkar vara grunden på mina hälseneproblem

* Jag har övat i den riktiga miljön med stavarna.

* Jag har stått på huvudet för första gången. En av de sakerna jag inte trodde jag skulle kunna göra

* Att kunna öva för att bli av höjdrädslan var stort! I år var det lättare att kontrollera min panik. Fick tips som att andas, inte titta ner osv

* Vi åt fantastisk mat från regionen! Jag kommer inte att glömma den stora Paellan och bäckfisk salladen bland annat.

* Fem dagar utan tv. Saknade inte det. Helt bortkopplad från världen.

Tack Pace on Earth, Tua och Ingemar! Ni skapade magi!

Vi ses nästa år!

Johnny Pace on earth och jag

Yei!! Jag gjorde det!

   

Lite inspiration

Idag är jag trött och letade efter  lite inspiration.
Jag längtar efter att kunna springa utan snö, utan så mycket kläder… jag är verkligen inte en person som fungerar bra i den här vädret!
Jag vill springa i skogen och fjällen!
Jag vill uppleva naturen…

Synd att den här loppet är så nära ett annat lopp som är redan planerat i juli annars…
Loppet heter Höga Kusten Trail ! Helt i min smak 🙂

Äntligen

Idag vaknade jag kl 10:30 men jag ville sova några timmar till. Jag har en jätte jetlag i kroppen…
Men istället bestämde jag mig för att ta en löprunda i skogen.
Om jag har saknat en sak under semestern är att springa i skogen.
Dagen var perfekt: +3 grader och molnigt.
Det blev en magiskt stund som var bara min. Jag älskar att springa där.
Det är min värld, min frihet. Det är där jag mår som bäst!
Jag log hela passet. När jag kom hem hade jag sprungit 10 km.
Det är den längsta passet jag har sprungit efter Bislett.

I morgon kommer Andreas och jag att planera kommande säsongen. Jag ser fram emot att börja träna hårt.
Mitt första mål är TEC i april.
Spännande!

Sugen på att springa Fjällmarathon nästa år?

Äventyret är slut för den här gången.
Jag är hemma igen och idag har jag min sista semesterdag!

Jag lever fortfarande i fjällmarathonbubblan!
Ska skriva en lång rapport om loppet under dagen men ni kan få njuta av årets film från AXA Fjällmaraton 2013 än så länge!
Vill du sugen för att springa nästa år?
Se och njut!

Löpardagen i Bosön

Med Petra Kindlund och Kajsa Berg.

Lördag den 13 april var jag med på Löpardagen jag hade vunnit på Bosön.
Det var Petra Kindlund och Kajsa Berg som arrangerade.

Vi började dagen med en kort introduktion och sen gick vi ner till friidrotshallen för löpteknik.
Vi var inomhus pga det regnade och det var kallt. Vi delade i två olika grupper: nybörjare tog Kajsa hand om medan Petra hade en fortsättningskurs på löpteknik.

Efter lunchen hade vi den första föreläsningen med Petra som pratade om ” Myter och dess sanningar om kost och träning”.
Hon pratade om fem myter genom att visa forskningsresultat och ge förståeliga resonemang. Mycket bra och intressant!

Efter Petras föreläsningen var det dagas för Kajsa Bergs tur. Det var jätteroligt att höra hennes historia. Hon berättade om hur hon som 25 åring började med löpning.
Hon även berättade om alla hennes nybörjarmisstag hon gjorde då.
Vi många kände igen oss av känslan hon hade av att vara för gammal att börja med en ny sport i den åldern och rädslan för att inte vara tillräckligt bra.
Vi fick sedan följa hennes resa till hennes tredjeplatsen på Stockholm maraton vidare till överträning, motgångar, en tredjeplats i Swiss Alpine som hon sprang mest på skoj och slutligen fick höra hennes lopp på VM och det loppet var inte riktigt precis som man kan tro en VM-medaljör resonerar.
Jag älskade hennes ödmjukhet och inställning till löpningen!
Det gjorde att man verkligen unnar alla hennes framgångar!

Efter har suttit några timmar var det dags för oss för Trail-utmaningen.
Vi började med att varma upp runt Bosön utefter vattnet och fortsätta sedan med backträningen. Vi fick öva uppför och utförs löpning.
Passet fortsatte med olika utmaningar i terrängen i stigar och obanat.
Sedan sprang vi tillabaka till Bosön.

Sista passet var en genomgång av bra styrkeövningar för löpare där främsta syftet var att göra övningarna rätt och att få med sig några bra övningar att köra hemma.

Efter att har duschat avslutade vi kvällen med en trevlig middag.

Bild: hela gänget!

En riktig bra dag då jag fick lära mig mycket och lära känna många trevliga löpare.
Tack Petra för att jag fick vara med!

Natten spenderade jag på TEC tävlingen!

Alla bilder utom den första är från Petras Facebook sidan.

Har bokat ett trailläger

Trailläger till High Tatras i Slovakiens högsta bergskedja.

Susanne och jag åker på sommaren. Vi åker den 5-9 juli. Det kommer att bli så kul!
Det blir en perfekt uppladdning för oss som springer AXA fjällmarathon till exempel. Eller kanske ett annat lopp på hösten?
Det är Petra Kindlund som anordna resan.

High Tatras – Den okända bergskedjan

High Tatras är fortfarande okänt för många och därför inte lika expanderat som i alperna, men minst lika vackert och riktig häftig natur.
Området är populärt bland idrottare och här brukar bland annat det slovenska längdlandslaget förlägga sina träningsläger.
High Tatras är dessutom på tapeten att arrangera OS 2022.
Temperaturen kommer vara mellan 20-25 grader under julimånad.

Ledare
Ledare för lägret är Petra Kindlund som är löparea i Salomon Sweden Trail Running Team och utbildad löpcoach och nutritionist.
Till sin hjälp har hon Katarina Lovrantova som kommer ifrån Slovakien och en bättre guide i HighTatras är svårt att hitta.
Katarina Lovrantova är även en känd traillöpare i Slovakien och har vunnit flera stora traillopp och även deltagit på VM.
Katarina är utbildad löpcoach, Lifestyle Fitness Coach samt Yoga-instruktör.

Vill du läsa mer om resan?
Vill du följa med?
Kolla på Petras hemsidan!

Jag längtar!!

Sandsjöbacka Trail Marathon 2013

En helg i Göteborg.
Lördag träffade jag Nina. Vi delade ett hotellrum och åt en underbar middag som laddning inför loppet.

SÖNDAG
11:15 gick så starten i Nordic Wellness, Kållered för oss som sprang halvmarathon, dvs 22 km.
Det var en fin dag trots att hela helgen hade varit riktig kallt. Igår hade vi ca -5 till -7 grader. Perfekt vinterdag för att springa!
Efter ca 2 km började terränglöpningen redan efter från början en ganska stor backe.
Jag hade bestämt mig för att inte stressa, jag var där för att njuta och ha det kul.
Underlaget var hårt. Ibland med snö under ganska mycket packad is. Svårt att se rötterna och stenar!
Jag var rädd att stuka foten. Det gjorde faktiskt ofta lite ont!
Men ah så vackert!! Speciellt när solen tittade fram en stund och vi sprang runt sjön!
Det knastrade i snön vid varje steg!
Efter 11 km var den första och enda depån. Alla funktionärer peppade och vi fick jätteservice.
Jag tog bara vatten och kaffe. Men det fanns allt möjligt! Tack för det!
Nu hade vi sprungit halva loppet och mådde bra. Men det började att kännas i benen!
Efter depån bär det, förhoppningsvis med nya krafter…
Min plan under loppet var att testa igen att använda fett som bränsle och hade vatten i min ryggsäck.
Vi skulle nu springa en lite lättare del av banan. Ungefär ca 5 km.
Här kunde jag springa lite snabbare och lämnade mitt sällskap.
Men ah….det kanske var inte så bra idé att springa ensam. Jag sprang fel.
När jag inte såg fler snitslar misstänkte jag att jag hade sprungit fel. Det var bara vända tillbaka.
Och ja, jag hade missat en markering. Det blev nästan 1 km längre.
Jag sprang ikapp Paulina och en annan tjej och bestämde mig för att inte springa så långt ifrån dem.
Jag är inte så bra på att hitta!
Det var snart dags för klättring ha ha för att nu kom några riktiga backar!
Ravinen var jobbig!! Sedan en backe till… och en till!
Helt plöstligt var jag framme i Krokslätt IP . Det var en del som hejade i mål. Riktigt kul!
Jag trodde jag var i mål men nää, man skulle göra ett varv runt fotbollsplanen!
Herregud! Det var värre än alla backar!!
I mål kramades vi! Vi var ett gäng på 6 tjejer från Team Tjejmarathon!
Istället för medalj fick vi en goodiebag från Icebugs: en buff, en funktionsströja,
ett paket med proteinbars och en gympapåse med Icebugmärke.

Efter loppet åkte vi till Lisa och där kunde vi duscha och äta god mat!
En underbar helg!
Det var min spark i baken för att börja träningssäsongen på riktigt!
Det har varit svårt att komma igång!
Kroppen känns helt ok idag. Bara lite stel i rumpan men annars bra.
Nu kör vi!

Förberedelser inför starten

Ravinen

I mål!

Linn, jag, Nina, Lisa och Åsa.
Team Tjejmarathon

Här springer jag på söndag

Jag ska åka till Göteborg på lördag och springa Sandsjöbacka Trail Marathon på söndag.
Jag var på reservlistan och jag fick en plats för några veckor sedan.
Nu jag har köpt mina biljetter och tänker ha det kul.
Men jag kommer inte att springa  hela 42km.
Jag valde bara 22 km. Jag tycker der räcker bra.
Jag är inte i form än och det kan vara ett bra sätt att komma igång ordentligt.
För mig kommer inte att bli en tävling utan det blir ett roligt långpass 🙂
Vi är ett litet gäng från Tjejmarathon som ska springa tillsammans!
Så det kommer att bli kul!
Det är en tuff terrängbana.
Här kan ni se banprofilen på Sandsjöbacka loppet (22 km)
Ser ni vad jag pratar om?

Sandsjöbacka

Jag ser att det kommer att bli kallt. Det har snöat och i vissa partier finns is under snön.
Säkert många rötter och stenar: Äventyr!
Nu frågar om vilka kläder och skor återstår. Det verkar som det kommer att bli kallt!
Jag hoppas bara på lite sol!
Här är en film inför loppet.
ICEBUG har varit där och testlöpt banan. De även filmade lite.
Underlaget kommer nog att se ut ungefär så här på söndag. Kanske med lite mer snö!
Inför Sandsjöbacka Trail Marathon 2013: