Tjörnarparen Ultra 50 miles

Lerigaste och blötaste lopp jag har sprungit. Åtta mil i decembermörkret i skogarna kring Skåneleden + ca 7 km felspringning.
Finns inget bättre sätt att avsluta säsongen 2018 på än Tjörnarparen!

Loppet går i utmanande och bitvis teknisk terräng, till stora delar längs Skåneleden men även helt obanade sträckor. Ackumulerad stigning är ca 1145 meter. Starten gick kl 09:00 i Tjörnarp och efter drygt 20 timmar nådde jag målet och stod som finisher.

Här en intervju på ultradistans.se om min race.

Berätta lite om dig själv
Jag är en mexikansk tjej som flyttade till Sverige efter det jag träffade min stora kärlek för 18 år sedan. Jag började att springa ganska sent i livet och hittade fort det som behövdes för att trivas: löpningen. Efter att ha testat några kortare lopp blev jag förälskad i att utmana mig själv med ultradistanser. Sen kom också kontakten med naturen och då blev jag fast!

Vad var det som lockade med Tjörnarparen?
Egentligen skulle jag bara springa för att göra sällskap med min kompis Magdalena som behövde 4 itra poäng för att kunna söka till OCC nästa år. Vi skulle göra det tillsammans. Det var hennes första 50 miles. Jag visste inte så mycket om loppet då.
När loppet närmade sig insåg jag det inte skulle bli en dans på rosor.

Har du sprungit loppet tidigare?
Nej, det var första gången i år. Jag hade läst om många kompisar som hade sprungit året innan.

Vad hade du för mål med loppet?
Målet med loppet var att ta sig igenom, dvs komma i mål. Det handlade absolut inte att maxa på grund av att jag inte hade tränat som jag hade velat under hösten. Bl. a. blev jag påkörd av en cykel och behövde vila mm
Huvudmålet var att hålla humöret uppe och tycka att det var kul att springa. Njuta så mycket som möjligt!

Hade du nån support med dig eller fixade du allt på egen hand?
Ingen support den här gången. Jag klarade mig helt själv. Kontrollerna var inte täta och vi fick inte så mycket att äta mer än små saker som chips, choklad, nötter etc. Två gånger klarade vi oss hela 20 km utan kontrollstation. Det var många timmar helt ensam och det blev viktigt att ha vätska och energi med sig. Jag kan tänka mig att det är därför man får ganska många itra-poäng.

Hur viktigt är support för dig?
Det är viktigt att ha support när det går. För min del är det viktigaste för mig att supporten ger mig pepp och att jag kan gråta en tår när jag behöver. Jag känner mig inte ensam. Jag brukar ha Göran, min man som support och han känner mig bra och vet vad jag behöver. Men det är mest peppen som ger mig mest.
Tyvärr är många av mina lopp inte så lätta att ha support.

Vad var det bästa med loppet?
Det var många saker som var bra. Jag älskar de små lopp som gör att man känner sig hemma, väl omhändertagen och det är så mysigt att komma till varje kontroll. Det är viktigt att få lite kärlek varje gång man kommer till det varma tältet!
Loppet var tufft men jag gillade just att det var svårt. Det blev svårare när det blev mörkt och svårt att navigera. Regnet under hela loppet och några få grader gjorde inte sakerna lättare. Det var kanske just det som gjorde loppet roligare och utmaningen växte för varje timme som gick.

Är du nöjd med din insats?
Jag är otrolig nöjd och stolt över att har kommit i mål och vara finisher. Jag är mest nöjd över att kunna behålla humöret på topp och att känna mig stark trots allt vi hade emot oss. För mig var det rekord på att springa så många timmar i mörkret och regn.

Lärde du dig något som du inte visste innan?
Ja. Hur jag hanterade allt för att hålla mig varm och springa i mörkret under så många timmar. Att hitta markeringar och att tävla i en obanad terräng. Att hantera rädslan för vildsvin som jag visste fanns överallt. Som tur såg vi inga men vi hörde dem!

Definitivt ett lopp som jag rekommenderar: Lerigaste och blötaste lopp jag har sprungit. Åtta mil i decembermörkret i skogarna kring Skåneleden + ca 7 km felspringning.
Finns inget bättre sätt att avsluta säsongen 2018 på än Tjörnarparen!

Det är dags igen

Snart är det dags för att stå på en startlinje igen. Fyra dagar kvar.
Jag har inte berättat om mina löparplaner för i år men mitt första lopp är den 30 april. Dvs på lördag och vi åker till Barcelona redan i morgon, onsdag.
Jag ska springa LTBCN: Long Trail Barcelona som är en kortare variant av UTBCN: Ultra Trail Barcelona.
Det är ett ultra bergslopp på 70 km med 3100 höjdmeter.

Jag tyckte det var lagom långt för att vara mitt första lopp för i år.
Redan efter UTMB bestämde jag att i år skulle jag springa så mycket jag kunde i berg.
Min plan är att lära mig att springa där!
Loppet går ca 4 mil utanför Barcelona. Starten och målet är i den lilla byn Begues.

Jag ser loppet som en del av min träning för att lära mig att springa ett bergslopp. Jag har sprungit många lopp på asfalt, terräng, fjäll mm men ingenting i berg.  Jag behöver veta mer hur ska jag hantera energin, vätskan, utrustningen, stavar, mörkret, skor som passar, etc.

Det kommer att bli spännande att åka dit och springa utan att toppforma. Jag har haft kontinuitet med min träning men tyvärr inte så mycket backträning. Jag har ingen aning hur det kommer att gå men jag  tänker ha kul iallafall!

Det blir några fina dagar i förhoppningsvis värme. Några dagar semester är aldrig fel.

Påskdagar

Jag tränade inte mycket i början av  veckan. Efter ultraintervallerna bestämde jag att vila några dagar och få energi tillbaka. På påsken är man ledig många dagar, vad passar bättre än att träna lite mer?
Jag njuter mer mina dagar hemma om jag tränar. Känslan efteråt ni vet…
Så planen var att träna minst ett pass varje dag.

SKÄRTORSDAG

Första löppass i veckan. Jag struntade att titta på klockan idag. Jag ville bara springa i skogen. Njuta av den lilla solen och de få plus graderna på eftermiddag. Det var skönt. Älskar sådana pass som man bara springer för att jag älskar det.
Jag måste äta lite mer innan mina pass för att ha mer energi. Jag var lite trött. Men kom glad hem. Några påskkäring kom och knackade dörren! Jag gillar påsk.

by en påskkäring 🙂

LÅNGFREDAG

Jag har som tradition att springa långpass på en långfredag. Vad annars?
Jag tog en ny runda på Östgötaleden och det var spännande med att upptäcka nya ställen även om ibland kändes det lite läskigt när det var tyst och tomt. Jag sprang lite fel för att vissa ställen var dålig markerad. Älskar att springa i skog och stigar! Jag var trött på slutet men jag var så nöjd med ett långpass på långfredag!

PÅSKAFTON

Det blev inget pass alls idag. Dagen bara gick förbi och efter middagen orkade jag inte gå ut eller träna styrka. Det var kanske en signal från kroppen för att vila?
Hur som helst dagen efter skulle bli träning igen.

PÅSKDAGEN

Idag bjöd dagen på en fantastisk morgon. Vi ändrade klockan så det betydde att jag gick upp kl 5:00 för att börja springa kl 8:00 (7:00). Jag ville vara klar med mitt pass i god tid för att hinna göra alla saker som vi hade planerat för påskdagen.
Det blev en halvmara runt Bysjön och i skog. Det var soligt och jag fick en så stor vårkänsla.
Tyvärr mina ben är inte så glada just nu. Jag känner mig stel på båda baksida av låren och i knävecken. Jag ska köra lite yoga ikväll. Jag kan inte hålla någon fart på mina långpass.Hm, hoppas det går över.

ANNANDAG PÅSK

Idag hade jag mindre tid att träna. Vad passade bättre än ett kortare men effektivare pass? Dagen var fin och solig. Det blev premiär för intervaller utomhus.
Jag joggade 4 km som uppvärmning och sen körde jag korta intervaller på löparbanan. Det blev 12 X 1 min (med 1 min ståvila). Jobbigt!
Lite nerjogg på väg hem och jag var klar med dagens pass. Så nöjd med att våga springa lite snabbare än jag brukar.
På löpbandet brukar jag bara sätta en viss fart och följer. Jag brukar inte våga köra för fort. Jag är alltid rädd för att inte orka. Men idag var det bara jag som satte farten på fötterna, haha
Jag vågade och tänkte: jag kör så här så länge jag orkar! Det gick!

Total antal pass: 4 stycken
Totalt: 68.65 km

Resten av dagen var det lite städning och sen ägnade dagen med att göra ett mexikansk rätt som heter tamales och som tar jättemånga timmar. De blev jättegoda!

Idag är det dags att jobba igen men det blir en kort vecka och en spännande helg som väntar!

SOCKERFRI

Jag fortsätter med min sockerfria utmaning. En sak till som vi bestämde hemma: vi köpte ingen godis i påsk. NOLL socker hemma. Det gick bra. Ingen godis. Är så stolt över mig! Jag är inte sugen längre. Mitt delmål är att fortsätta så tills jag står på startlinjen av ett lopp!

 

Söndags utflykt

Jag var sugen på att testa en trailbana som finns i Kolmården. Banan går över Kvarsebo Klint och runt vackra Nävsjön. Förra veckan var det ett lopp där och Göran och några kompisar sprang där, det var Kolmårdsrundan. Så igår var det dags att åka dit och testa! Jag skulle springa ett långpass så vi kunde lika gärna åka dit!

Det var en fin dag med bra löparväder. Vi hade lite mat i ryggsäcken för tanken var att njuta och äta något mitt i passet. Smart att ha tändvätska på kolen redan hemma och sen stoppade vi dem i en plastpåse i ryggsäcken.

Jag blev inte besviken utan tvärtom jag blev glatt överraskad! Vilken fin bana!

De första 3 km var ganska tekniska och lite utmanande.



Man sprang till en härlig gran- och tallskog för att ansluta till ”lilla” TrailRundans norra del med ganska jobbig och sugande men skonsam löpning!

Därefter var det några km grusväg för att komma till den vackraste delen då man springer hela Nävsjön runt.
En sak som var lite rolig var att man springer en del på Östgötaleden och en del på Sörmlandsleden!


Det fanns många grillställen runt Nävsjön. Vi stannade och grillade korv som smakade så gott!

Det var också ett blåbärsparadis där. Synd att vi inte hade något med oss så vi kunde plocka och ta med hem!

Det kändes som hela rundan var mest nerför och det kändes bara kul att springa!
Kan ni tänka er, det kändes inte jobbigt efter den tuffa bana i High Coast Ultra

En jättefin dags utflykt! Där vill jag komma tillbaka!

Ultra Trail Spain Camp 2015

Äventyret är slut för den här gången. Jag har spenderat 5 fantastiska dagar med ett gäng löpare lika galna (eller ännu mer) som jag är.

Vyn från sovrummet

Vi åkte ner till Alicante i tisdags för att sen åka bil till Javea, Costa Blanca där vi bodde på La Finca. Vår egen privata resort med pool, härliga umgängesytor  och vår egen kock Nancy.
Jag måste berätta att hon jobbade hård för att mata oss. Hon lagade all mat från grunden och använde lokala råvaror. Det var verkligen en upplevelse och lyx att få den perfekta maten för oss löpare även om det var svårt att gissa hur mycket mat det skulle lagas!

Med Tone ( i vit), Torbjörn och Johnny

Jag delade rum med Tone från Norge. Det var så smart att bo på La Finca för att kunna umgås med alla. Vi hade en mötespunkt vid poolen. Vi åt alla måltider ute under parasollerna. Det fanns två kök och ett vardagsrum med tv som ingen använde.

Dagarna bestod av morgonyoga kl 07:00 varje morgon innan frukost. Frukost vid poolen, ett löppass i bergen och ett löppass på eftermiddag. På kvällen en gemensam aktivitet typ en föreläsning eller en workshop.

Varje kväll blev det tyst vid kl 21:30. Alla gick och la sig ungefär samtidigt. Trötta efter långa dagar, många km och höjdmeter i det fina vädret! Solen gjorde sitt jobb också, vi var alla ganska solbrända. Jag har även fått soleksem och det kliar såå mycket! Även vi som är lite mörkare kan drabbas av det!

Vi sprang på olika berg varje dag och vi  kom upp till topparna. För mig var det perfekta tillfället för att träna och öva på mina svagheter. Det kändes så rätt att vara där! Vi var uppe på fyren San Antonio, klättrade ner i en grotta, vi sprang förbi spökstaden och väderkvarnarna Los Molinos.
Andra dagen, Den långa dagen var vi uppe på  Castell de Castells. En annan dag som var återhämtningsdag var vi uppe på berget Montgó. Sista dagen klättrade vi upp på El Forat de Bernia där vi kröp igenom en tunnel för att komma på andra sidan berget. Efter det sprang vi en del av Skyrace La Perimetrals bansträckning på berget Bernia. Riktigt häftig och bitvis mycket brant och teknisk löpning, scrambling, klättring.

Trixigt och mycket teknisk terräng var den gemensamma nämnaren i varje pass. Jag som är så höjdrädd var det ännu en sak till jag behövde träna på för att inte tala om att lära mig att springa/jogga på en stening terräng.

Det var roligt att se hur dag efter dag blev det lättare att springa på en sådan typ av terräng. Man blir bra på det man tränar! De jobbiga stenarna blev inte lika svåra sista dagen.

Jag hade med mig mina stavar. Nu vet jag i alla fall hur ska jag bära dem när jag är ute och springer. Men tyvärr, känns det fortfarande som om de bara är i vägen.

Men de kan vara bra om jag kan vänja mig att använda dem och framför allt om jag kan lära mig hur man utnyttjar dem!

ha ha * smile *

I gruppen jag sprang med hade vi en spansk guide. Han var en otrolig bra löpare och cyklist som hade mycket erfarenhet både om området och om hur man springer i en sådan miljö. Vi snackade förstås massor på spanska och jag kunde översätta för gruppen. Allt funkade perfekt.

Jag måste säga att varje dag var magisk! Hela resan var en upplevelse!

Det är inte så konstigt när man delar sitt intresse med andra! Inga konstigheter om att prata om 100-miles lopp, Iron Man, Swim-run, 24-timmars lopp, etc. Inte heller att prata om gels och mat under ett långpass eller olika skor eller klockor! Ganska nördiga var vi!

På toppen!

Jag är hemma nu och det känns också bra. Jag har laddat och tagit hem alla stunder jag njöt med alla underbara vyer. De ligger i mitt huvud och jag ska ha ta dem fram när jag tränar här.

En sammanfattning av det jag har fått i resan är:

* Jag fick många bra tips för att förbättra löptekniken i berg. Både uppför och nerför.

* Nu vet jag lite mer vad jag gör för fel när jag springer. Det verkar vara grunden på mina hälseneproblem

* Jag har övat i den riktiga miljön med stavarna.

* Jag har stått på huvudet för första gången. En av de sakerna jag inte trodde jag skulle kunna göra

* Att kunna öva för att bli av höjdrädslan var stort! I år var det lättare att kontrollera min panik. Fick tips som att andas, inte titta ner osv

* Vi åt fantastisk mat från regionen! Jag kommer inte att glömma den stora Paellan och bäckfisk salladen bland annat.

* Fem dagar utan tv. Saknade inte det. Helt bortkopplad från världen.

Tack Pace on Earth, Tua och Ingemar! Ni skapade magi!

Vi ses nästa år!

Johnny Pace on earth och jag

Yei!! Jag gjorde det!

   

Äntligen!

En hel vecka har gått och jag har äntligen kommit i gång med träningen på riktigt igen. Eller inte 100 % än men det känns som jag tränar åt rätt håll.

Det är bara 7 veckor kvar till Arctic Ultra och det är nu som jag skulle behöva komma upp i rejäl mängd för att ha en ärlig chans att lyckas!
Det är lite riskabel att öka för fort men jag har inget annat alternativ. Coachen har en plan och vi har pratat om det. Vi tror det skulle kunna funka men jag vill inte skada mig igen. Vi måste öka successivt ändå.
Jag börjar inte från noll (som tur) och tror absolut inte jag är så otränad men jag måste vara ärlig med mig själv: jag har inte sprungit på 9 veckor! Jag måste springa och jag måste springa många km. Det är långpassen som behöver komma regelbundet nu.

I veckan blev det 3 löparpass, 3 crosstrainerpass, 2 korta styrkepass och 3 yogapass. Det känns bra. En bra första vecka med lite mer löpning/jogging.

Igår hade jag ett första lite längre pass på 90 minuter. Jag sprang på dagen och jag bara älskar att göra det när det är ljust. Jag passade på att springa i skogen. Min älskade skog som jag har saknat så mycket. Kroppen kändes konstig! Jag tror att kroppen frågar mig: ‘vad håller du på med? Vi har inte sprungit på länge….’
Men efter 30-40 minuter började att kännas bättre.
Jag känner mig inte tyngre men det går inte fort ändå. Det är inte meningen jag ska springa fort eller på en viss puls just nu. Jag ska köra de kommande två veckorna på känsla. Det skulle inte stämma min MAF-puls ändå. Tanken är att fortsätta träna MAF efter det.

Det var underbart att vara tillbaka i löparkläder och löparskor!
Jag ska fortsätta att göra allt jag kan för att komma i bästa formen till Arvika!

Uppvärmning inför imorgon

Jag har längtat så mycket efter fjällen! Jag ville springa där och njuta!
Idag flög vi till Östersund, hyrde en bil och kom till Edsåsdalen.

När vi kom fram ösregnade det! Vi checkade in och vi fick ett helt vandrarhem för oss själva! Bara två gäster till! Så fint ställe det är här! Jag fick flashbacks från Axa fjällmaraton.

Vi tog en sväng i Grofjällen som vi trodde var 5-6 km med det visade sig det var 12 km. En underbar runda som gick på första delen av Axa fjällmaraton. Det var svårt att springa på grund av så mycket regn och det var brant! Det rann mycket vatten och tillsammans med alla rötter och stenar blev det inte lättare!

Sista delen var mest nerför, det var sumpigt och lerigt men lättare att springa! Såå kul!

Framme i vandrarhemmet, bastade vi och lagade mat. Vi hade ett helt kök för oss!
Vi försöker få lite värme i kroppen framför brasan. Vi laddar!

I morgon blir det ett riktigt fjälläventyr som väntas!

TEC-banan på spanska

Den 12:e april kommer min kompis från Mexico för att springa TEC.
Hon heter Nahila Hernandez och är en av de bästa ultralöpare i Latinamerika. Hon har nämligen sprungit många lopp som jag skulle vilja springa någon vacker dag! Bland annat Alla fyra öknar, Badwater, Aticama,  Rocky Raccoon 100 mile mm
Hon har frågat mig mycket om hur banan ser ut, vilken utrustning ska man ha, vilka skor etc. Hon trodde vi skulle springa i många meter snö och med många minus grader.
Jag hoppas verkligen att det int kommer att bli så. Hon undrar också om det finns någon löpare som kan tänka sig peace:a henne på natten?
Hon kommer att springa 100 miles.
Är det någon som vill göra det, hör av dig! Hon pratar engelska så det borde inte vara något problem.
(Ett plus om ni kan lite spanska 🙂 ) Jag tänker nu skriva lite om banan på spanska så hon kan se mer var hon kommer att springa den 12:e april!
Hon tyckte inte det finns så mycket info på engelska om banan på hemsidan!

***********************************************************************************************************

La ruta del ultramaraton TEC es un circuito de 10 km. La mayor parte se corre por asfalto, caminos de bicicletas, grava y alrededor de 3 km en el bosque. La carrera consiste en dar 16 vueltas al circuito. Habrá un abastecimiento al inicio del circuito, esto quiere decir que cada corredor debe de llevar su propio abastecimiento tanto de liquido como de comida para 10 km.
En la mesa de abastecimiento habra de todo: la bebida energetica es Perpetuem de Hammer, tambien habrá agua, cafe, coca-cola, jugos, etc. De comer habra: papitas, cacahuates, chocolates, dulces varios, sandwiches, huevos cocidos, etc. A ciertas horas se serviran diveras cosas como hamburguesas, pizzas, waffles, avena, etc. La temperatura suele ser entre 0-15 grados durante el día.
Todo depende de la suerte. Algunos años ha nevado y algunos otros (casi siempre) ha llovido y entonces baja mucho la temperatura. Yo estuve hace 10 dias en la noche y corri 2 veces el circuito. Estaba perfecto! Sin nieve y solo un poco humedo! No habia viento tampoco y eso que corrimos de noche. Ya no ha nieve, toda se ha derretido pero esto hace que ciertas partes sean lodosas. Se corre una parte al lado de un lago y puede correr mucho viento en esa zona. La parte del bosque esta marcada con reflectores colocados estrategicamente en arboles y piedras. Esto quiere decir que no hay problema alguno a seguir el circuito de noche con las lamparas en la frente.
Es realmente magico correr de noche! Mi recomendacion es  estar preparada para ponerte/cambiarte ropa durante la noche. Cuando el cuerpo tiene menos energia y esta cansado puede sentirse muy frio!
Cabe la posibilidad de que la temperatura baje a algunos grados bajo cero. Bueno, esto es solo una pequeña introduccion. Espero te sirva!

El tramo del bosque durante el dia.

En el bosque de noche

Y finalmente un video del inicio de la carrera en el 2012, ese dia estaba nevando!

Drygt 100 km

Fasen vilken bra träningsvecka har jag haft!

Veckan är slut och jag har kollat på alla träningspass jag genomförde i veckan och blev jättenöjd.
Som jag har berättat, är jag inne i den sista tuffa perioden innan TEC.
Den här veckan hade jag, bland annat ett Back to Back och några löppass till. Dessutom var jag inbokad till en heldags träningsevent i Stockholm.
Men jag är supernöjd med att ha lyckats med alla mina pass och lite till.
Jag har haft jättekul, träffat många underbara personer som inspirerar mig mycket!
Jag känner mig så laddad och peppad!

Idag sprang jag sista passet på veckans schema som var ett 90 minuterspass. Jag trodde det skulle vara jobbigt men det var inte. Det var bara kul. Som vanligt, de första km blev sega men sen blev det bättre och bättre.
Jag hade fint sällskap idag och vi bestämde oss för att springa i skogen och följa Östgötaleden. Det var faktiskt, första gången jag testade att springa där. Det var underbart att springa på leden. Dit kommer jag tillbaka flera gånger!
Dagen var fantastiskt och det luktade vår överallt!
Hur kan man bli så lycklig av att springa?

Summerar veckan med 101.19 km och 4 övriga pass.
Det är rekordmängd för mig. Jag brukar ligga på 70-80 km på mina mängdveckor!

Så jag är supernöjd med förberedelsen inför TEC. Men framför allt att jag inte känner mig sliten. Jag är bara lite trött och det kan jag fixa med lite mer sömn.
Att lyckas klämma in så mycket träning, en resa till Stockholm och att faktisk vara fru och mamma, det kallar jag att prioritera min tid rätt. Jag önskar jag kunde ha dagar med flera timmar!

Snart är det dags att sova för att ladda inför en ännu tuff träningsvecka!
Vad kul!
Bring it on!

Äntligen

Idag vaknade jag kl 10:30 men jag ville sova några timmar till. Jag har en jätte jetlag i kroppen…
Men istället bestämde jag mig för att ta en löprunda i skogen.
Om jag har saknat en sak under semestern är att springa i skogen.
Dagen var perfekt: +3 grader och molnigt.
Det blev en magiskt stund som var bara min. Jag älskar att springa där.
Det är min värld, min frihet. Det är där jag mår som bäst!
Jag log hela passet. När jag kom hem hade jag sprungit 10 km.
Det är den längsta passet jag har sprungit efter Bislett.

I morgon kommer Andreas och jag att planera kommande säsongen. Jag ser fram emot att börja träna hårt.
Mitt första mål är TEC i april.
Spännande!