Göta Kanal Run 2017

Om de mest fem fantastiska dagar jag har upplevt!

Vad är Göta Kanal Run?

Göta Kanal Run är inte en löpartävling, distansen är sekundär och likaså placeringen. Göta Kanal Run är ett uttryck för en vilja att söka spännande sammanhang med spännande nya bekantskaper.

Löparkärlek

I höstas skickade jag en ansökan för att se om jag kunde vara en av dem som skulle kunna springa äventyret på sommaren.
De fick mer än 200 ansökan och i januari kom mailet att jag var en av de 25 personer som skulle kunna få vara med i juni.
Vi skulle springa längs Göta Kanal på fem dagar. Alltså vi skulle springa ca en maraton per dag. Totalt ca 200 km.
Jag tyckte det var en rolig utmaning och ett bra sätt på att träna många km inför mitt stora mål i augusti.
Det jag inte hade en aning om var att det här äventyret skulle ge mig mer än vad jag någonsin trodde!

Dagen före dagen D.

Vi samlades i Sjötorp kl 17.00 för en gemensam middag och campfire-talks. Att komma till vandrarhemmet gav mig en bra känsla! Jag möttes direkt av Richard som är huvudorganisatör och hela Coreteamet. Wow! Vilken varm välkomst!

Jag var så nervös! Ingen visste vilka skulle komma. Vi fick inte veta vilka alla andra var. Men som älsklingen sa till mig i bilen på väg till Sjötorp: –alla är lika nervösa som du! – Sant!

img_1587

Första middag tillsammans! Fortfarande nervösa!

Redan första kvällen fick vi super god vegetarisk mat

Det blev en perfekt start med att träffa alla och vi hann lyssna på fyra campfire-talks.

Pär på sin sommarprat (eller campfire-talk!)

Vi gick och la oss runt kl 22 men jag är säker på det var inte bara jag som inte sov bra. Vi såg fram emot dagen efter och att äntligen börja springa. 

Schema. Varje dag:

Kl 8:00. Frukost
Kl 8:40 Lämna våra väskor i följebilen
Kl 9:00 Börja springa
Kl 16:00-ish bastu och bad
Kl 19:00 Middag
kl 20:00 Campfire-talks

Varje dag hade vi 2-3 stopp där Core-teamet dukade fram allt man kan tänka sig för att kunna orka springa. Men framför allt mycket pepp vid varje stopp.

Dag 1.
Sjötorp – Tåtorp

Första dagen var lite annorlunda. Vi skulle ha en invigning. Vi gick till startområdet vid kanalen. Vi tog en del bilder för att föreviga stunden. Sen kom Göta Kanals VD för att prata med oss och berättade om Göta Kanals historia. Han gav oss råd att njuta kanalen och naturen.

Innan starten!

Efter ett kanonskott startade vi. Vi fick veta att idag var det uppvärmning och vi fick den goda nyheten att vi skulle springa bara 36-ish km.
Alla hade fräscha ben och många visste inte hur gör man för att fördela energi och spara på kroppen på att orka hela sträckan på fem dagar.

Jag joggade i mitt lilla tempo men jag kände direkt att så här skulle det inte funka om jag ville orka alla dagar. Funderade på att ända taktiken dagen efter.

Ultrabacke så klart!

Det var en härlig känsla och vi var många som hade tid att lära känna varandra medan vi sprang. Vi hade en del timmar för att umgås och prata.

Första stopp, dag 1

Framme!

På kvällen efter middagen var det min och 5 personers tur att ha en campfire-talk. Jättekul att kunna lyssna på de andra! Jag pratade om varför jag flyttade till Sverige!Jag tror det var lite intressant, ingen somnade i alla fall!

Så här gott åt vi alla dagar: vegetarisk mat för löparen!

Jag, Nina och Carina! Fujifilm minne!

Anders och Max: utan er hade vi inte hittat! Vilket jobb ni gjorde!

Dag 2.
Tåtorp-Karlsborg

Frukost i Tåtorp

Jag hade nu annonserat jag inte skulle spriga hela tiden. Jag skulle springa 5 minuter och gå 2 minuter. Jag ställde min klocka så den skulle pipa när det var dags att gå eller springa. Så här skulle jag springa hela dagen och alla dagar som var kvar.
Varför?
För att spara kraft och för att benen skulle orka och må bra alla dagar. Man springer fem minuter som är lagom långt så man hinner bli lite trött men inte tillräcklig trött för att inte orka gå två minuter. På det här sättet hinner man att återhämta sig. Man ändrar sina steg och benen är fräschare.
Jag blev glatt överraskad att det var ett gäng som hakade på! Det var jättekul att göra det i grupp. Vi hade många intressanta konversationer och vi peppade varandra!
5:2 gänget var i gång!

Idag var en varm dag. Men vi fick springa en otroligt fin sträcka med mycket variation. Vi sprang på en badplats och vi passade på att fräscha upp oss lite. Sen sprang vi på fina trails i skogen för att äntligen närma oss till Karlsborg.

Där unnade oss att stanna och köpa en flaska mineralvatten! (Vi hade inte mer pengar med oss). Vi satte oss i skuggan och delade en flaska! Aldrig har en halv flaska mineralvatten smakat så bra!
Framme i Karlsborg!


Karlsborg

5:2 gänget framme!

Vi bodde precis vid Karlsborgs fästning och vi hade en av de finaste kvällarna: bastu och bad precis vid Vättern! Vi firade att vi hade galant klarat dag två och alla hade sprungit ultra! Vi sprang 44-ish km idag.

Efter en fantastisk hamburgare med pommes och ostkaka som efterrätt och 4 campfire-talks gick vi och lade oss! Nöjda och trötta!

Vilken kväll hade vi!

Dag 3.
Motala- Bergs slussar

Efter frukosten åkte vi buss till Motala. Annars hade vi behövt simma!Det var vi inte så sugna på haha

Aron, jag, Malin och Andreas på väg till Motala

Starten gick i Motala. Idag skulle vi springa mest längs kanalen.

Gruppbild i Motala innan starten!

Vi var igen ett gäng som fortsatte springa 5:2. Det verkade funka för många! För mig passade perfekt! Det kändes som gruppen som sprang 5.2 blev ännu tightare. Vi peppade varandra och vi såg emot fira 100 km!

img_1702-1

ha ha trafikmärket!

På andra stoppet firade vi att vi hade sprungit halva sträckan (ca 100 km) i Borensberg och vi fick Våfflor-buffé! Så gott!

Den klassiska bilden på Göta Kanal: Borensberg

Resten av sträckan var ganska platt och vi fick njuta av alla båtar som seglade längs kanalen, alla får och folk som cyklade förbi och var nyfikna av vad vi höll på!
I Ljung, på sista stoppet av dagen fick jag en överraskning! Älsklingen dök upp på sin motorcykel! Jag fick en puss och han lovade möta mig vid målet! Fint! Nu var det bara 8 km kvar och snart hade vi sprungit ultra igen. Sträckan blev 43-ish km.


Vid Bergs slussar var älsklingen där. Vi kramades lite innan det var dags för oss för att få en liten utbildning i HLR. Eftersom jag var en stund med Göran, hade inte duschat och jag frös och var lite för trött kunde jag inte ta in allt information vi fick. Efter en fantastisk middag och glass var alla trötta.
Vi hade en jättefin stuga som jag delade med Åsa, Elin, Helena och Malin. Klockan hann inte bli mer än 22 när alla hade somnat.

Dag 4.
Bergs slussar – Norsholm

Vi hade hört att på fjärde dagen brukar deltagarna gå mycket. Jag måste erkänna vi var lite trötta men det kändes rätt bra ändå.
Vi sprang bl.a. runt den vackra sjön Roxen, fina trail och fantastiska vyer.

Gänget 5:2 höll ihop idag igen och några till anslöt till gruppen. Jag tänkte då att det inte fanns en grej jag hade velat göra annars. Det var magiskt!

Några km innan vi kom till andra stoppet sprang jag lite bakom killarna i gruppen. Plötsligt började jag att få ont i benhinnorna, några tårar började komma. Jag hoppades på att det skulle försvinna så när vi kom till stoppet bad jag Alex, vår massör att tejpa benhinnorna.

Efter det här hade vi 16-ish km kvar och det fanns inget annat än att komma i mål. Jag släppte killarna och sprang med Malin hela sträckan. Det blev lite mer gå än bara 2 minuter enligt metoden vi hade följt.

Vi träffade Viktor och Nina som cyklade runt och peppade alla deltagare! De väntade på oss vid en massa kor! Vi fick lite vatten och en gel för att få energi på de sista km.

Framme i Norsholm high-fivade igen och det kändes skönt. Nu skulle vi njuta sista kvällen med gänget. Men först bastu, bad och middag vid kanalen!

Sen gick vi upp till en sal där vi hade fest. Vi fick en order: bartömning! Vi försökte njuta varenda sekund då! Samtidigt som några av oss tog massage. Jag gjorde ett försökt att förbereda benhinnorna på att springa sista sträckan dagen efter.

Våra egna bartender!

Dag 5.
Norsholm- Söderköping- Mem: i mål!

Om jag hade varit smart idag, borde jag inte ha sprungit alls. Benhinnorna blev inte bättre efter en natts sömn. Det gjorde mer ont och de var inflammerade. Blåsan på blåsan i foten var inte bättre heller.

Men jag är inte en som ger upp. Jag tänkte testa och se hur det kändes.

Sista breafing med Anders och Max

Idag var en kortare dag. En vanlig transportsträcka på 33-ish km till mål. Det borde jag klara!
Men redan från första steget gjorde det mycket ont. Det blev värre och värre så när vi skulle komma till första stopp var jag sist av alla och tårarna bara rann. Då bestämde jag mig för att inte fortsätta. Jag skulle bryta.
Vid stoppet väntade alla på mig både löparen och core-teamet. Alla hejade och ropade på mig. Jag fick många high-fives och så mycket energi så jag glömde jag skulle bryta. Jag fortsatte.

Efter en liten stund reagerade jag på vad jag hade gjort! Jag hade så mycket ont men jag märkte skylten som visade att det var bara17 km kvar till Mem! Jag kunde inte bryta nu! Nej, det fanns inte en chans! Jag kommer i mål även om jag skulle behöva krypa.
När jag började närma mig Söderköping kom Carina och Nina springandes för att möta mig! Vad glad jag blev! Jag behövde lite kärlek! De torkade mina tårar!
Väl framme mötte vi alla andra i gänget och core-teamet. Vi fick varsin glass från Smultronstället!
Nu var det bara 6 km till Mem och vi skulle göra dem tillsammans!
Det var de sista km som vi ville utnyttja till max! Vi sjöng, pratade, dansade men samtidigt ville vi förlänga magin så mycket som möjligt de sista stunderna i det här fantastiska äventyret!

Några meter innan målet väntade Mattias från Core-teamet på oss. Han hade lite skumpa så vi kunde skåla tillsammans om vår bedrift innan vi skulle komma i mål och skiljas!

 

 

I mål!

Vi sprang några meter till och kom i mål! Vi klarade det! Vi firade med att hoppa i kanalen!

Det var inte ett lopp. Här fanns ingen prestige, det togs inga tider, det spelade ingen roll vem som var snabbaste eller långsammaste! Det handlade om att 25personer skulle vara ett team! Tillsammans var vi starkare!

Det blev 200 km men vi kom längre än så på resan vi gjorde inom oss. Tillsammans skapade minnen för livet, vi delade många timmar och vi hann prata om allt mellan himmel och jord. Allt det här gjorde oss till bättre människor!

Den här är en av de mest fantastiska saker jag har gjort och jag är så tacksam för de nya vänner jag har fått. 25 personer jag delade hela fem dagar! Vi blev en tight grupp som trots att vara så olika hade vi en sak gemensamt: Vi vågade ta utmaningen och visa man klarar mer än vad man tror!

Den här upplevelsen handlade mest om att möta sig själv! Om att möta alla andra i gänget!
Hela resan var stor! Men det var ännu större alla samtalen, skratten och kärleken längs vägen! Så magisk!
Tack mina nya fina vänner för att jag fick vara en del av den här magiska resan!
Jag kommer för alltid bära med mig dessa fem dagar och er i mitt hjärta!

img_1778

 

Följ oss live på Bislett 2016

img_4461
Bislett International Indoor Endurance Festival

Här sitter jag på ett hotellrum i Oslo, igen. Det blir fjärde gången jag springer i tunneln under Bislett stadion på den 546 meters långa banan. Men den här gången blir det inte 24-timmars utan jag har bestämt mig för att testa 48-timmars.

Varför? Det kan man undra! Jag funderar starkt på vad det är som gör att jag alltid tar så stora utmaningar?

Efter ett fantastiskt år med många lopp ute i naturen. Uppe på olika bergskedjor och underbara miljöer hade jag svårt att föreställa mig att spendera en hel helg inomhus i november.
Men jag anmälde mig ändå. Jag är otrolig nyfiken på att se hur min kropp reagerar under så lång tid! Den längsta jag har sprungit är 31 timmar och 16 mil. Så nu känner mig jag redo att ett ännu steg vidare.
Om jag någon gång vill springa långt ute på berget vill jag gärna veta hur det känns att inte sova, hur ska jag äta för att orka, etc. Gärna inomhus första gången!

Så loppet kommer att bli en test. Men det betyder inte att jag inte tar det på allvar. Jag jobbar med små förändringar som kan bidra att bli en lite bättre löpare i framtiden.
Jag har en plan. Någonstans måste jag börja och jag började nu i september!

Jag är också medveten att jag saknar en del långpass under hösten. Jag har inte sprungit tillräckligt många, jag vet. Men jag litar på all hård träning jag har gjort under hela  året plus de små saker jag har börjat att ändra.

Det kommer att bli intressant det här! Jag har inga särskilda mål mer än springa längre än 16 mil och framför allt hålla i gång alla timmar. Testa energi, fettförbränning och se till att springa snyggt!
img_4460

I morgon kl 10:00 går starten på Bislett stadion och målet är på söndag kl 10:00. Jag har nummer 230.

Live uppdatering:
Ni kan följa mig och alla andra löpare som springer, även olika distanser på följande länk:
https://topptid.no/results/dashboard/1248  
Facebooksidan: https://www.facebook.com/BislettInternationalIndoorEnduranceFestival/posts/1682579902072903?notif_t=notify_me_page&notif_id=1479330476142545

Video live:
Förra året hade de en videokameran. Kolla här, jag tror de kommer att sända igen:
video: http://www.ustream.tv/channel/bislett-24-hour-indoor-challange 
Meddelande till speakern:
Mejla gärna in hälsningar som pepp på bislett48@gmail.com
Han kommer (kanske) att läsa dem!

Min mobil:
Hälsningar direkt till mig kan sms:as 0739745285

Kontakta Göran annars! Han finns på Facebook och kommer att uppdatera där så ofta han kan! Han kommer att läsa era hälsningar och pepp till mig!

Det kommer att bli fest! En stor ultrafest under en helg! Finns det något bättre att göra än spendera 48 timmar där?
Ultravänner och ultrafamiljen är bäst!

Det är dags igen

Snart är det dags för att stå på en startlinje igen. Fyra dagar kvar.
Jag har inte berättat om mina löparplaner för i år men mitt första lopp är den 30 april. Dvs på lördag och vi åker till Barcelona redan i morgon, onsdag.
Jag ska springa LTBCN: Long Trail Barcelona som är en kortare variant av UTBCN: Ultra Trail Barcelona.
Det är ett ultra bergslopp på 70 km med 3100 höjdmeter.

Jag tyckte det var lagom långt för att vara mitt första lopp för i år.
Redan efter UTMB bestämde jag att i år skulle jag springa så mycket jag kunde i berg.
Min plan är att lära mig att springa där!
Loppet går ca 4 mil utanför Barcelona. Starten och målet är i den lilla byn Begues.

Jag ser loppet som en del av min träning för att lära mig att springa ett bergslopp. Jag har sprungit många lopp på asfalt, terräng, fjäll mm men ingenting i berg.  Jag behöver veta mer hur ska jag hantera energin, vätskan, utrustningen, stavar, mörkret, skor som passar, etc.
SnipImage

Det kommer att bli spännande att åka dit och springa utan att toppforma. Jag har haft kontinuitet med min träning men tyvärr inte så mycket backträning. Jag har ingen aning hur det kommer att gå men jag  tänker ha kul iallafall!

Det blir några fina dagar i förhoppningsvis värme. Några dagar semester är aldrig fel.

Naturen gör mig stark

Igår när jag var ute på långpass hade jag tid att fundera på en del saker. Jag kom fram till att den här med att springa i skogen är inte så naturligt för mig som man skulle kunna tro.

Jag ska försöka förklara lite.

Som ni vet, växte jag upp i en stor stad i Mexico. Jag växte upp i Guadalajara som är den andra största staden i Mexico med ca. 10 miljoner invånare! Större än hela Sverige. Det betydde att i en sådan stor stad fanns bara gator av asfalt, cement och betong. Om jag någon gång såg något lite grönare var det tack vore mina föräldrar som tog oss på semester till kusten, ut på landet eller utomlands.

Det var när jag flyttade till Sverige för cirka 16 år sedan jag upptäckte naturen på nära håll. Men det var mest när jag började att springa jag insåg hur vackert det är runt omkring oss i Sverige.

I början sprang jag bara på gator tills jag en dag kom till skogen. Då var det kört. Jag tyckte det var så roligt att ha allt så nära mig: skog, stigar, stenar, rötter, djuren, fågelkvitter, etc. Allt där bara för mig! Jag hittade nya ställen varje gång och allt det här gav mig en känsla som var större än något jag hade aldrig känt förut. Någon typ av frihet och glädje. Det var bara jag och naturen där!

Det jag funderade över igår var hur stark har jag blivit! Alla gånger jag är ute och det är lite tufft så stärker det mig!

Om någon för några år sedan sagt till mig att jag skulle springa helt själv på ett okänt ställe hade jag inte trott på det.
Att springa i skogen och vara ensam och ändå fortsätta med risken att springa vilse, ramla eller träffa på något djur gör mig stark!
Det är samma sak när jag springer i mörkret i skogen. Den känslan!
Har ni tänkt på det? För många av er är det kanske något ni inte ens tänker på! Men för mig, det är inte naturligt.
Jag växte inte upp i den här miljön! Jag hade inte orienteringsklass i skolan! Mina föräldrar tog inte oss på fika i skogen! Jag var aldrig nära naturen! Jag växte upp som ett asfalts-barn!

Hur kan jag nu våga göra allt jag gör?
Det kan man undra! Jag vet svaret: jag gillar frihetskänslan jag får! Jag gillar att känna mig stark och kämpa för att inte vara rädd! När jag är framme efter mina rundor, speciellt när det är nya rundor, känner jag mig som en vinnare!

Jag brukar tjata på folk som är aldrig är i naturen att de inte har en aning om hur mycket de missar!

Löpningen och mina utmaningar har gjort mig till en starkare person på många sätt. Inte bara som löpare utan bättre och starkare mamma, fru, arbetare och vän.
Jag var ganska modig när jag tog beslutet att lämna allt och flytta till Sverige men idag känner mig ännu modigare. Jag vågar ännu mer!

Varje dag, varje gång jag lyckas är jag en vinnare! Jag, lilla jag, som inte ens visste vad en skog var!
Ni svenskar, ni har en fantastiskt natur! Gå ut och njut av det oavsett årstiden!

Tack för att jag får springa i er skog och andas glädjen!  

Ultra Trail Spain Camp 2015

Äventyret är slut för den här gången. Jag har spenderat 5 fantastiska dagar med ett gäng löpare lika galna (eller ännu mer) som jag är.

Vyn från sovrummet



Vi åkte ner till Alicante i tisdags för att sen åka bil till Javea, Costa Blanca där vi bodde på La Finca. Vår egen privata resort med pool, härliga umgängesytor  och vår egen kock Nancy.
Jag måste berätta att hon jobbade hård för att mata oss. Hon lagade all mat från grunden och använde lokala råvaror. Det var verkligen en upplevelse och lyx att få den perfekta maten för oss löpare även om det var svårt att gissa hur mycket mat det skulle lagas!

11212254_10152891327821288_1397913091_n

Med Tone ( i vit), Torbjörn och Johnny

Jag delade rum med Tone från Norge. Det var så smart att bo på La Finca för att kunna umgås med alla. Vi hade en mötespunkt vid poolen. Vi åt alla måltider ute under parasollerna. Det fanns två kök och ett vardagsrum med tv som ingen använde.

Dagarna bestod av morgonyoga kl 07:00 varje morgon innan frukost. Frukost vid poolen, ett löppass i bergen och ett löppass på eftermiddag. På kvällen en gemensam aktivitet typ en föreläsning eller en workshop.

Varje kväll blev det tyst vid kl 21:30. Alla gick och la sig ungefär samtidigt. Trötta efter långa dagar, många km och höjdmeter i det fina vädret! Solen gjorde sitt jobb också, vi var alla ganska solbrända. Jag har även fått soleksem och det kliar såå mycket! Även vi som är lite mörkare kan drabbas av det!

Vi sprang på olika berg varje dag och vi  kom upp till topparna. För mig var det perfekta tillfället för att träna och öva på mina svagheter. Det kändes så rätt att vara där! Vi var uppe på fyren San Antonio, klättrade ner i en grotta, vi sprang förbi spökstaden och väderkvarnarna Los Molinos.
Andra dagen, Den långa dagen var vi uppe på  Castell de Castells. En annan dag som var återhämtningsdag var vi uppe på berget Montgó. Sista dagen klättrade vi upp på El Forat de Bernia där vi kröp igenom en tunnel för att komma på andra sidan berget. Efter det sprang vi en del av Skyrace La Perimetrals bansträckning på berget Bernia. Riktigt häftig och bitvis mycket brant och teknisk löpning, scrambling, klättring.

Trixigt och mycket teknisk terräng var den gemensamma nämnaren i varje pass. Jag som är så höjdrädd var det ännu en sak till jag behövde träna på för att inte tala om att lära mig att springa/jogga på en stening terräng.

Det var roligt att se hur dag efter dag blev det lättare att springa på en sådan typ av terräng. Man blir bra på det man tränar! De jobbiga stenarna blev inte lika svåra sista dagen.

Jag hade med mig mina stavar. Nu vet jag i alla fall hur ska jag bära dem när jag är ute och springer. Men tyvärr, känns det fortfarande som om de bara är i vägen.

Men de kan vara bra om jag kan vänja mig att använda dem och framför allt om jag kan lära mig hur man utnyttjar dem!

11216502_10152891327776288_1975040842_n

ha ha * smile *

I gruppen jag sprang med hade vi en spansk guide. Han var en otrolig bra löpare och cyklist som hade mycket erfarenhet både om området och om hur man springer i en sådan miljö. Vi snackade förstås massor på spanska och jag kunde översätta för gruppen. Allt funkade perfekt.

Jag måste säga att varje dag var magisk! Hela resan var en upplevelse!

Det är inte så konstigt när man delar sitt intresse med andra! Inga konstigheter om att prata om 100-miles lopp, Iron Man, Swim-run, 24-timmars lopp, etc. Inte heller att prata om gels och mat under ett långpass eller olika skor eller klockor! Ganska nördiga var vi!
11195441_10152891327786288_1070375028_n

På toppen!

På toppen!

Jag är hemma nu och det känns också bra. Jag har laddat och tagit hem alla stunder jag njöt med alla underbara vyer. De ligger i mitt huvud och jag ska ha ta dem fram när jag tränar här.

En sammanfattning av det jag har fått i resan är:

* Jag fick många bra tips för att förbättra löptekniken i berg. Både uppför och nerför.

* Nu vet jag lite mer vad jag gör för fel när jag springer. Det verkar vara grunden på mina hälseneproblem

* Jag har övat i den riktiga miljön med stavarna.

* Jag har stått på huvudet för första gången. En av de sakerna jag inte trodde jag skulle kunna göra

* Att kunna öva för att bli av höjdrädslan var stort! I år var det lättare att kontrollera min panik. Fick tips som att andas, inte titta ner osv

* Vi åt fantastisk mat från regionen! Jag kommer inte att glömma den stora Paellan och bäckfisk salladen bland annat.

* Fem dagar utan tv. Saknade inte det. Helt bortkopplad från världen.

Tack Pace on Earth, Tua och Ingemar! Ni skapade magi!

Vi ses nästa år!

Johnny Pace on earth och jag

Yei!! Jag gjorde det!


   

#birka 12-timmar över Ålands hav

Ännu en löpargalenskap som Sverige ännu inte skådat!
Vad säger ni om att springa 12-timmar på Birkas däck mitt i natten 15-16:e november?
10371329_10152733987064479_5318758514792119123_o
Galenskapen har ingen ände och i det här fallet kommer den att gå runt, runt!
På en Finlandsbåt Jag och ett gäng härliga löparkompisar ska springa över Ålands hav. Ett 12-timmars lopp ombord på ett kryssningsfartyg från Sthlm-Åland den 15 november.
Vi springer för att vi kan! För Tjejmarathons insamling till Panzisjukhuset!

Idén började egentligen som ett skämt. Det var på slutet av augusti när vi träffas varje år för att springa.
Vi var på bussen tidigt en söndagsmorgon och vi var på väg ut för att springa i ösregn och blåst, vi skojade och skrattade om att de flesta nog väljer att stanna inne i detta väder och om hur galna vi egentligen är som ger oss ut.
Någon annan kommenterade att tjejträffar oftare sker ombord på en Ålandsbåt med vin och dans istället för joggingrundor i ösregnet. Då frågade någon annan, mest på skämt, men kan man inte springa på en Ålandsbåt? Nu är det verklig och det är snart!

10649945_10152782711309479_470224288871955070_n

I Skåne medan vi väntade på bussen i ösregn och blåst!

Vi kommer att få sällskap av en Sveriges bästa ultralöpare! Andreas Falk kommer att springa med oss!
Ni får gärna utmana honom! Hur mycket tror ni han kommer att springa på 12h?

Vi kommer att springa på natten från 20:00-08:00, ute, högst upp på båten, ute på havet i mörka november.
Mitt mål är att minst två maraton (84,4 km). Jag behöver din hjälp!
10688068_10152733987019479_7713279457033131431_o
10649055_10152733987059479_5242853444097546864_o
10371329_10152733987064479_5318758514792119123_o

Hur?
Vad säger ni att peppa mig med 25kr (eller hur mycket ni vill skänka)per maraton jag springer? Det skulle motiveras mig massor och att orka fortsätta kämpa, hela natten, i novemberblåsten, ute på havet!
Om jag når mitt mål betyder det en utgift för dig på 50 kr. Visst låter det som en bra plan?
Inte ens vad en lunch kostar ute på stan men för kvinnorna som behöver tas omhand på Panzisjukhuset kan det betyda liv eller död.

Så snälla… Gilla och följ oss på vår Facebook hemsida sidan och skänk en slant! Varför? Jo, för att du ka! För att vi kan!

Vill du köpa ett armband som stödjer insamlingen?

Lämna en kommentar här eller maila mig till coyntha@gmail.com allt pengar går direkt till insamlingen!
Vill du ge en donation till detta kan du gå in här. Varenda krona går direkt till Panzi.

I media: Travel News skrev om oss!

Hur svårt kan det vara?

Är jag lite galen?
Ja, det är jag. Men vid det här laget vet alla det!
Imorse när vi åt frukost bestämde jag mig för att köra en liten utmaning: att köra 10 armhävningar per timme.
Jag hade fortfarande träningsvärk sedan Corepasset jag körde igår men 10 st går att göra ändå!
Starten gick kl 8:00 och vi skulle hålla i gång till kl 16:00.
Det låter inte särskilt svårt men… att göra dem på jobbet!! Kontoret eller på toan?
Jag skrev om det på Facebook och frågade om någon ville hänga med. Det var roligt att ha fått så mycket svar.
Vi var några stycken som körde och rapporterade!
Nu körde jag de sista här i köket 🙂

Visst, det går att göra armhävningar var som helst!

20131121-184404.jpg

Påskutmaning

påskägg
Jakten på påskäggen!

Påsken betyder för de flesta: godis. Inte för mig den här gången i alla fall.Finaste Anna har en superbra utmaning. Det handlar om att samla ägg och det är också en tävling.
Den som samlar mest ägg vinner!
Hur gör man då?

Du ska samla ihop så många påskägg som möjligt mellan onsdag 27.3 och måndag 1.4. Den som har flest påskägg då vinner. Det finns en pris till vinnaren 🙂

Du får 1 påskägg per följande:

30 minuters träning – av vilken sort som helst. Muskelträning, yoga, jogg, löpning, bollsport, crossfit, dans, skidåkning – vad som helst. Kravet är att du ska ha bytt om för att träna och att du faktiskt skulle kategorisera det som träning. Om du promenerar till affären gälls det inte, men om du byter om och knatar iväg på en powerwalk och tar affären nånstans på vägen så gälls det. Äh, ni förstår säkert. 30 minuters träning ger 1 poäng.

Du får också påskägg för det här:

Du får också påskägg för varje sak som du aktivt har gjort annorlunda – men som inte är träning. Ett val som du har gjort som har lett till att du mår lite bättre, eller att någon annan blir glad!

Kanske såhär:

  • Du valde att belöna dig själv på ett sätt som du inte brukar (kan ju vara en bra tidning istället för den där påsen med godis, i mitt fall …) = 1 ägg till dig.
  • Du stängde ner datorn i tid för en gångs skull och lekte en stund med barnen – eller pratade med din partner = 1 ägg till dig.
  • Du fick ut familjen/vännen/grannen/chefen på en promenad istället för stillasittande tv/fika/prat/möte = 1 ägg till dig.
  • Du fick tummen ur och kom en bit på vägen med den där hopplösa surdegen som du verkligen bara har blundat för så länge = 1 ägg till dig.
  • Du hjälpte någon fast du egentligen varken hade tid eller lust från början = 1 ägg till dig.

Jag har börjat idag. Jag har redan två ägg!
två ägg
Visst låter det jätteroligt?
Hänger du med?

Viktigt beslut

Det har varit ett enormt krig i mitt huvudet sedan i januari.

Jag har inte tränat som jag har velat och därför behöver jag bestämma mig med en sak.

Här är min historia efter Bislett:

  • Vilade två veckor (årsvila)
  • Började att träna men hade ont i hälen och fotleden. Jag antar det var konsekvenserna efter Bislett.
  • Blev lite bättre och ökade mängden lite.
  • Sprang en ultrahelg 26-27 januari. Lördag 20 km och Söndag 57 km (ultraintervaller)
  • Efter helgen fick mycket ont i baksidan av låret,i hälen och foten.
  • Besök hos en sjukgymast i Linköping och även besök hos Acces Rehab i Stockholm
  • Besked: Irritation i ischiasnerven som påverkade vänstersidan: höften, midja, benet och hälen.
  • Besökte Jessica Falk och fick ett rehab program den 16 februari.
  • Sedan dess har jag tränat bara för att inte tappa för mycket formen. Fokus på att bli av problemet.
  • Mycket träning på corepartiet och för att bli stark.

Som ni ser, scenariot har inte varit det bästa när man har ett stort mål att springa den 13 april.
Det är TEC 50 miles (80 km).
Jag har funderat mycket på loppet. Det har alltid funnits hopp om att det skulle bli bättre.
Jag är självklart mycket bättre idag och det känns som jag kommer att snart kunna börja träna hårt igen.

Men min stora fråga är: Hinner jag att träna mig bra på sex veckor till TEC?

Det är bara sex veckor och jag känner mig inte i bästa formen.
Jag har snackat mycket med Andreas och vi båda vet att jag borde klara distansen (80 km) på grund av min envishet.
Jag säger inte detär lätt men jag tror jag kan klara det.

Men vill jag springa oavsett hur jag mår efteråt?
Kommer jag att bli nöjd?
Vill jag springa och känna mig stark och i form? Ja, det vill jag.

Men jag vet också att om jag springer utan att har tränat enligt planen det finns en stor risk attjag skadar mig igen och behöver vila och även rehaba migen ännu en längre period.
Så jag har tagit ett beslut. Jag ska inte springa TEC i år.
Det är jobbigt att tacka nej men jag ska istället träna mig stark och springa mina tre lopp jag har planerat på sommaren.

Jag vill njuta av att springa på sommaren och resten av året istället för att inte kunna göra det om jag skadar mig.
Tråkigt men jag hoppas det är ett smart beslut.
Andreas har en plan som jag kommer att följa.
Han hjälper mig och snart ska vi öka dosen med träningen.

Jag kanske kan vara pacer om någon behöver det? Eller funktionär?

20130303-211514.jpg

Fokus på kosten också!

Det är dags igen.

Dags att fokusera inte bara på träningen utan också på kosten. Båda hör ihop.
Som  löpare behöver jag få en bra träning och för att nå mina mål har jag bästa löparcoachen Andreas.
Han hjälper mig även att lära mig hur min kropp fungerar så jag kan använda fett som bränsle. Det behöver man när man springer ultra.

Det är rätt komplicerad för mig att kunna bestämma mina måltider på rätt sätt.  Det krävs en bra planering och framför allt är det lite svårt för mig att veta hur mycket och vad ska jag äta för att äta rätt.
Så från och med imorgon kommer jag att få Maddes hjälp igen.
Hon hjälpte mig förra året och jag gick ner 9 kilo. (Du kan läsa om det här!)
Jag mådde så bra och kunde träna bra också.

Nu ska bästa fitnesscoachen hjälpa mig igen så jag slipper att tänka på vad ska jag äta.
Madde lyssnade verkligen på mina önskemål och  med sin kunskap ska hon strukturera mina måltider.
Jag behöver verkligen hennes hjälp för att veta hur och vad ska jag äta. Också för att inte äta för mycket. För mig är ganska lätt att äta för stora portioner!
Hon kan så bra om det här! Vi kommer inte att köra någon diet.
Madde ska göra ett matschema som passar just mig, min kropp, min ålder och framför allt mina mål.

Vad är mina mål då?

Orka att springa långt.
För att springa långt måste man ha bra energi i kroppen och vi ska göra allt som går för att jag skall använda fett som energi när jag springer.
Målet är att må bra, ha en pigg kropp som orkar att springa mycket.
På köpet vill jag också gå ner i vikt några kilo.
Jag tror det kommer att gå bra med Maddes hjälp.

Vet ni vad? Jag har en bra nyhet också!

Du som läser min blogg har också chansen att få hjälp av Madde, till extra bra pris!
Om du vill ha hjälp med din kost.  Ange ”Coyntha” som rabattkod när du mailar henne så får du testa en månads kostrådgivning med 20 % rabatt,
för 1000 kronor (ord pris  1250). Rabatten gäller till sista mars.
Passa på! 🙂

 

20130224-205206.jpg

Morgondagens lunch.

20130224-205244.jpg

Önskar er en fin vecka!