Höstlöpning

Helgen har varit perfekt för att springa. Vad jag har längtat att få sol och klara dagar! Ja, det är lite kyligt men det gör inget! Så vacker natur det finns där ute!

LÖRDAG

Igår fick Susanne och jag skjuts till Bjärka-Säby för att springa hem via Östgötaleden. Närmaste mål är Bislett i November så det var ett bra tillfälle att öva på: energi, tempo och benen!


Vi tog det lugnt. Mitt mål var att behålla låg puls. När pulsen är låg jag kan låta min kropp använda fett som energi när jag springer. Jag har tränat så i några veckor nu och det börjar att funka. Jag springer alla mina pass utan socker, utan kolhydrater och med bara vatten.

Dagen var fantastisk och vi fick sällskap av massa hjortar och rådjur. Solen var också med oss. Passet gick bra och snart var vi hemma igen. Jag brukar nästan alltid springa själv men när jag får sällskap försvinner bara tiden.

SÖNDAG

Idag var det en till fantastisk höstdag och jag kunde inte låta bli att bara vara hemma. Jag fick skjuts igen av min älskling som alltid ställer upp. Den här gången startade jag i Grebo.
Planen var minst två mil, lågpuls och njuta av naturen.

Älskar att springa i mitt tempo inne i min lilla bubbla! Jag sprang förresten för första gången 12 km i barfotaskor och det kändes bra. Hade ett par skor till i ryggan för att kunna byta.

Jag är nöjd med helgen och mitt Back-to-Back. Jag är också nöjd med den extra timmen vi fick idag idag! Det känns som jag gjorde mycket!

Det finns alltid en lösning om man följer ljuset. At the end of the road!

Hoppas i morgon blir det lättare att gå till jobbet. Man kan till och med hinna att springa på morgonen med dagsljus?

Har du haft en bra helg?

 

Mina tankar innan loppet

Nu är det nära.
Jag är på plats och har gjort allt jag kan inför loppet. Som Andreas Falk brukade säga till mig: jobbet är gjort!
Men hur tänker jag egentligen?


Som ni alla vet, jag är höjdrädd och har verkligen jobbat mycket för att bli av den eller åtminstone för att bli lite bättre. Nu tänker ni:-  Hur kan hon vara höjdrädd och hålla på att springa i bergen?
Sant! Mycket sant!
Kan det vara för att jag alltid vill utmana mig till det yttersta?
Kan det vara för att jag alltid vill visa för mig själv att allt kan gå om man bara vill?
Kan det vara för att jag vet att man blir bra på det man tränar?

Jag frågade Camilla, som har sprungit det här loppet några gånger om det fanns ”farliga” ställen på loppet. Hon svarade att – det finns ställen på banan som känns ”farliga” och där du INTE vill ramla.
Frågade även om det fanns några stup. Hon sa kanske inte direkt, men många ställen som är väldigt branta. Oppsan!
Å andra sidan, jag vet att jag normalt sett är ganska rädd av mig, men på lopp kan jag tåla mycket mera. Framåt framåt! Tänk inte mycket!

Det borde gå bra, jag har ju liksom inget annat val än att fortsätta framåt. Alla andra gör ju det 😉 Så jag får inte fundera för mycket!

En annan sak som oroar mig är natten. Även om jag har sprungit och  tränat en del i mörkret och ensam. Efter min nattupplevelse på LTBCN vill jag vara säker att jag kan se hela natten. Jag tänker på hur mycket vikt i västen jag kan bära och om jag orkar ha en extra lampa, det vore katastrof om jag blev utan ljus.

Annars har vi rekat runt omkring här och allt otroligt vackert! Vi bor i en liten by som heter Bourg Saint-Pierre och just här passerar vi på loppet. Här är en av de matkontrollerna.

Jag laddar med den fina energin som finns här. Sover och äter bra.
Det är verkligen magiskt här. Svårt att beskriva.

 

Reflexjacka

image

  
Jag har äntligen hittat en funktionsjacka som är helt i reflexmaterial. Jag hade fått tips om olika jackor men ingen som jag var helt nöjd med. Den här jackan hittade jag på nätet i England. Jag tyckte först den var lite för dyr och var dessutom svårt att veta vilken storlek skulle passa mig. Jag mailade dem och fick så bra service att det blev lätt att bestämma mig för att beställa den. En bra service gör mycket för oss kunder! Bra där!

IMGP9372

Modellen heter: Proviz – REFLECT360 Running Jacket – Womens och det är en löparjacka! De har även cykeljacka och en del andra saker i samma material. Jag fick som bonus ett reflexarmband med rött ljus som även blinkar.

Jag har testat jackan nu några gånger och jag är helt såld! Jackan lyser verkligen! Det ser lite roligt ut! Det ser ut som en det vore bara en jacka som springer själv i mörkret! Den fungerar perfekt.
image
Skönt att skippa reflexväst. Jackan fungerar dessutom som vindjacka, andas bra och har några strategiska fickor för att bland annat ha min stora mobil med hörlurar!
Det finns inga ursäkter längre för att springa i mörkret! Ut nu!

image

 

 

TEC-bana i mörkret

Vad kan man annars göra än att springa med sina kompisar en fredagkväll?

Igår var jag och mitt team i Täby för att test-springa banan en sista gång innan loppet men nu i mörkret. Det var helt enkelt magiskt!

Vädret var med oss efter att det hade snöat för några dagar sen.
Igår var det +10 grader, ingen snö kvar och det blåste inte heller.

Heja Team-Coyntha!

Heja Team-Coyntha!

Vi följde banan och det var kul att se vilka sträckor vi behövde använda pannlamporna. Det går bra att springa utan pannlampor på vissa ställen.
IMG_2804
Det mest spännande var när vi kom till skogpartiet. Reflexerna som TEC-folket har lagt på banan fungerade perfekt! Lättare att hitta än på dagen.
Så lätt att följa och så spännande. Det kändes som om det vore en förtrollad skog i en saga 🙂

I skogen!

I skogen!

Efter skogen blev det ca 1.5 km på asfalt för att sluta i en liten kort sträcka igen genom skogen.
Det gick fort att komma tillbaka till Ensta krog. Tiden går fort när man har det roligt. LIte energi och ut igen.

Vi laddar inför andra varvet!

Vi laddar inför andra varvet!

Det blev två varv. Dvs vi sprang 21 km.
Nu känner vi oss redo och kan banan. Det kan hända att tävlingsledarna ändrar lite banan men i stort sätt kan vi banan.

Efter vi hade sprungit stannade vi på MAX för att äta något och sen direkt till Magda för att sova. Lite kul var att vi kom till MAX i löpartights och reflexvästar medan övriga gäster var finklädda för fredagsfest.

På morgonen efter frukosten hade vi ett TEC-möte. Vi satt vid frukostbordet med dator och papper för att planera detaljer för mitt lopp.
Energi, utrustning, pacers-schema, mm.
Vilket team jag har!
Det känns tryggt att ha dem med mig. Alla vet sin roll och vet vad de ska eller inte ska säga medan jag springer. Hur ska de skall peppa mig och hur kan de hjälpa mig att komma ur eventuella svackor (om de kommer)
Att ha ett bra team är så viktigt!

Nu är det ett riktigt långpass kvar i morgon.
Nästa vecka är fortfarande ganska tungt för att sen dags att börja att dra ner på träningen.

Det är nu som det är roligast!
Det är nu jag börjar att känna mig stark!
Tre veckor kvar!

Vinterlöpning – why not?

Att springa på vintern är roligt.

Igår hade jag bara en sak i huvudet: Att springa i skogen på kvällen efter jobbet.
Jag längtade så mycket!

Kl. 19:30 stack jag ut. Det var inte så kallt: ca -3 grader och målet var att springa inne i min skog. Där jag trivs  bäst!
Men jag har inte sprungit så mycket där när det är vinter. Men i år bestämde jag för att göra det!
Förra veckan sprang jag där men då fanns ingen snö.
Pannlampan räckte bra. Snön gör att det blev ljusare och det var perfekt med pannlampas hjälp.
Jag är inte van att springa med pannlampa heller men jag måste träna inför TEC!
När jag var där kunde jag bara konstatera en sak: hur underbart det är att vara där!
Det är otroligt härligt att få den chansen att springa och njuta så nära naturen även på vintern.
Det finns inte så mycket som kan slå ett träningspass på snön! Jo, ett terrängpass på sommaren 🙂
Det gick inte fort och det var tungt.
Men det är så det ska vara när det finns några cm snö.

Jag kom på en sak: nästa gång någon frågar mig om varför jag springer ska jag försöka beskriva vad jag kände och upplevde igår. Det är bara glädje!
Jag tyckte det var roligt att lufsa i den vita världen runt omkring mig.
Det är svårt att förklara för någon som inte har upplevt samma sak. Jag tycker att varenda människa skulle få känna vad jag kände. Älskar den där känslan!
Jag kom hem efter 9 km och det var superskönt att duscha och äta middag.

Har du testat? Om inte, gör det! Du kommer inte att ångra det!

20140115-171234.jpg

20140115-171305.jpg

Jag är f*n en löpare!

Första gången i mörkret!

Igår mådde jag bra. Ingen förkylning och kraften var tillbaka. Så jag bestämde mig för att ta en tur. Klockan var nästan 19:00 när jag kom ut.
Det var självklart dags att ta fram pannlampan. Jag köpte en billig variant som jag fick tips om och ville testa den.
Vädret är inte så kul just nu på kvällarna! Det var lite kallt och regnigt, men jag ute var jag ändå!

Började att springa på gatorna utan att starta pannlampan. Jag tycker det räcker bra med gatubelysningen och en reflexväst när man springer när det är mörkt. Efter 5 km kände jag för att springa i skogen. Men skulle jag våga?
När jag kom till skogen var det helt svart. Men pannlampan lyste bra så att jag kunde se var jag satte fötterna.
Jag började springa några meter och ångrade mig. Sprang tillbaka till gatan. Men sen tänkte jag bara: hur svårt kan det vara? 😉
Sprang tillbaka till skogen och tänkte köra en km eller något, men när jag var väl där kunde inte låta bli så jag bara fortsatte!
Det var så läskigt! Jag var rädd!
Jag tänkte bara på om hur många ögon som säkert tittade på mig!
Jag tänkte på hur ensam jag var där!
Men framför allt tänkte jag på att för några år sedan hade jag aldrig vågat!
Att springa helt själv i mörkret och i skogen: ALDRIG!

Efter 2.5 km fick jag plötsligt en endorfinkick! Helt plötsligt var det kul! Det var spännande och jag kände att jag, igen hade vunnit mot en rädsla!
Där var jag, ensam, i tystnaden, i mörkret i en regnig natt! Mina ben bara sprang och sprang.
Det spelar ingen roll om det är backigt eller svårt. Man tänker inte på annat än att springa och njuta!
Lite roligt att min puls gick upp direkt trots att jag inte sprang fort! Kan det vara ett täcken på hur rädd jag var?
Jag kom hem jättenöjd efter 90 minuters löpning! Yei!

Jag kände mig som värsta löpare!
Jag är f*n en löpare!
Som Maria skrev: Jag är en löpare som springer på asfalt, på stigen, i skogen, på banan, uppför backen, i snön, i regnet, på natten, på dagen, i ljuset, i mörkret, ensam, med sällskap……
Jag springer långt, jag springer kort, jag springer snabbt, jag springer långsamt!

Jag älskar att springa!
Igår var det underbart att få uppleva och känna på löpningen i en helt annan nivå!

20131018-155008.jpg

Så här mycket kunde jag se med pannlampan!

 

20131018-155014.jpg

20131018-155020.jpg

Mörkt i skogen!

 

Kunde inte låta bli!

Igår slutade jag tidigare på jobbet och kunde springa när det fortfarande var ljust ute.
På mitt schema hade jag 90 min MAF-löpning.
Jag började på gatorna men sedan kunde jag inte låta bli att ta en sväng i skogen.
Oh vad jag gillar att springa där!
Det är helt enkelt magiskt! Min skog! Min värld!
Det blev två korta varv där inne. När jag är där behöver jag inte tänka på distansen eller tiden. Jag bara njuter!
Så tyst! Så vackert!
När jag kom hem hade jag sprungit 90 min och jag var trött. Det har varit mycket löpning de senaste veckorna!
På bordet stod maten färdiglagad som en överraskning. Tack <3!

Nu är det två vilodagar till på lördag.
På lördag tänker jag springa Sörmland Ultra Marathon (50 km) och jag hoppas på en fin dag i skogen med roligt sällskap och fint väder!
Det jag funderar just nu är att äta lite mer idag och imorgon för att orka springa 🙂

20131010-161050.jpg

20131010-161037.jpg

 

Det var roligt igen

Igår var jag ute och sprang mitt träningspass ganska sent på kvällen.

Eller sent för mig, jag var ute kl 19:00 och planen var att springa 90 minuter.
Som jag berättade, Andreas och jag bestämde att jag skulle öka fem slag till min MAF-zon och se om det fungerade bättre.
Jag gjorde det. Det var en stor skillnad.
Igår kunde jag springa/jogga under nästan hela passet. Det var inte så många gånger som jag var tvungen att gå.
Men jag var tyvärr, tvungen att korta ner passet på grund av mörkret!
Herre Gud! Nu börjar att bli mörk så tidigt!
Jag hade inga reflex på mig. Jag kom hem efter 70 minuter och var nöjd

Igår var det roligt igen att springa även i MAF-fart!

20130918-161628.jpg

20130918-161646.jpg

Det gick ändå

Igår orkade jag verkligen inte träna.
När jag kommer hem sent på kvällen, trött och jättehungrig och det är dags att träna ute är det svårt om det inte finns disciplin.
Det är nästan omöjligt för mig att orka!
Man brukar göra allt för att slippa gå ut! Eller hur?
Men jag har ett mål om mindre än tre veckor! Det är bara kämpa mot mörkret.
Pratade med Andreas och han fixade mitt schema. Så igår blev vilodag. Men inte idag 🙂
Det var nästan samma sak idag: sent och trött.
Skrev på twitter och facebook att jag inte hade vilodag och behövde träna.
Fick pepp direkt för att gå ut och träna. Tack, ni är verkligen bäst!
Jag gick  ut efter två sms från Andreas. Bra där coach!
Han säger att det är så ska det vara. Att det är bra jag är trött nu, det betyder vi har gjort bra vårt jobb 🙂
Han vet vad han pratar om…. och ja! Idag kändes benen lite bättre än i tisdags.
Jag sprang ett 60 minuters fartlekpass! Med sex fartökningar i mellan.
Kanon pass!
Tack för peppen!
Ska försöka sova snart för att komma ikapp mitt sömn-konto!
God natt!

20121115-220534.jpg

Ha ha vilken pose!

Inte som vanligt

Mitt liv fortsätter mitt i ett kaos på jobbet. Det är roligt! Jag har jobbat i ett projekt circa ett år. Slutet börjar närma sig.
Men det är också nu när vi har mest press och ansvar. Fram till jul blir det så.
Ett år som har inneburit några intensiva månader som har tagit mycket av min tid. Träningen har gett mig kraft! Och mycket glädje och någonting annat att tänka på.

Men just nu… är inte lätt.
Har inte mått bra sedan i söndags. Inte 100%. Orkar ingenting. Jag tror någonting är fel men kan inte säga vad.
Därför har jag inte tränat i hela veckan. Ingenting. Nada.
Idag var jag på sjukhuset och de tog några prov på min hals. Det var en punktion och jag bara hoppas på en bra diagnos.
Det gör lite ont när jag äter och dricker vatten.
Jag vilar idag med. Men jag laddar mentalt för att bli bra.
På lördag och söndag väntar roliga nya äventyrer!

Idag kom ett litet paket. Ett par kompressionstrumpor med fina mönster. Men bäst av allt är materialet. Den består av 55% ull och de borde ju rimligtvis vara ganska varma! Jag hoppas det!
Jag ska vara snygg och varm på vintern!! Yei!
Men vänta nu. Det står: Stödknästrumpa, doktorn rekommenderar 🙂 Bra vid flygresor!!

Vad har jag köpt? Tant-strumpor? eller Kompressionsstrumpor?

20121017-213914.jpg

20121017-214857.jpg