Havregrynmuffins

I helgen testade jag att baka de här goda muffins och de blev så goda att jag vill dela med mig. Muffins utan tillsatt socker och utan mjöl. Testa gärna och berätta vad ni tycker.

• 1 1/2 dl. havregryn
• 1 dl naturell kvarg
• 2 ägg
• 1 banan
• 1 tsk bakpulver
• 1 tsk kanel
• 1 tsk kardemumma
• 1 kr salt
• 1 äpple

Mixa alla ingredienser förutom äpplet. Skär äpplet i små tunna skivor och tryck ner skivorna i smeten.

Baka i 225 grader ca. 25-30 minuter.

Jag använde muffinsformar ( 9 stycken) men man kan ha smeten i en liten och ugnssäker form ( ca 10×10 form) och göra en kaka!
Extra gott blir det till vaniljkvarg kan jag lova!

2020: kontinuitet. 2021: medvetenhet ÅRET VI KOMMER ALDRIG ATT GLÖMMA!

ORDET SOM BESKREV MITT 2020: KONTINUITET.

När pandemin skickade hem mig den 18 mars för att jobba hemifrån lovade jag mig en sak: när jag kommer ut igen på andra sidan pandemin så kommer det vara en bättre version av mig själv! Det här var något jag kunde kontrollera!

Motivationsvägg!

Nu är vi i januari och jag känner mig som en vinnare trots alla omständigheter och jag är i mitt livs form!
Jag hittade kontinuitet i mitt liv som gav mig så mycket tillbaka. Jag bara bestämde mig att göra det bästa av situationen som nu hade förändrat hela världen.

Hittade kontinuitet i:

• Träningsmängd. 2020 har varit mitt bästa träningsår. Har promenerat eller sprungit cirka 4000 km. Det är en träningsmängd som jag inte ens drömt att det skulle vara möjligt för mig.
• Min kropp. Jag känner mig starkare och smidigare än någonsin i mitt vuxna liv. Gick ner drygt 10 kilo som har gett mig en stor kick både fysiskt och mentalt. Jag kan äntligen ha alla fantastiska kläder jag gillar men framför allt har jag så mycket energi.
• Styrketräning. Har lärt mig gilla att lyfta vikter på gymmet och hittat en vana med att styrketräna. Detta är någonting som jag tidigare inte har prioriterat och som behövs som löpare.
• Kost. Jag lagar själv 95% av den mat jag äter varje dag. Att jobba hemifrån har gett mig tillbaka möjligheten att äta rätt, bra och gott.
• Jobb. Jag har lärt mig att vara effektiv på jobbet trots att allt sker digitalt. Trodde aldrig det skulle gå så bra att ha mitt kontor hemma och ha så bra kommunikation med mina fina kollegor. Att jobba på universitet under pandemin har varit en rejäl utmaning för oss alla.
• Familj. Vi är en liten familj som bor i olika länder. Tuffast har varit att ha barnen så långt borta. Att inte få träffas har gjort mig till en mästare på att ”ses” via Facetime eller Zoom. Saknar den dagen vi kan kramas igen.

Ordet som kommer att definiera det här året är: medvetenhet.

Eftersom jag har fått kontinuitet vill jag nu leva medveten. Mitt mål för i år är att vara medveten på allt runt omkring mig och på allt jag gör. Jag vill vara här och nu och vara i nuet för att fortsätta utvecklas!

Jag vill vara medveten men också stark, lycklig, levande!
Just det! Jag tänker fortsätta utmana mig, följa min känsla och kanske ta något beslut utifrån rädsla eller varför inte utifrån ren nyfikenhet. Det kan vara obekant eller obekvämt.

Nu väljer jag att blicka framåt mot ett nytt år som kan bara bli bättre!

Bananpannkaka i ugnen

Bananpannkaka i ugnen – ett supersmidigt mellanmål.
Jag hade hört mycket om bananpannkakor men hade aldrig testat. Efter jag testade att steka dem blev jag lite kär i dem. Så nu gör jag dem i ugnen istället. Ännu smidigare än tidigare!. Såååå gott!!

INGREDIENSER:
3 mogen/övermogen bananer
4 ägg
1 tsk bakpulver
1 nypa vaniljpulver
1 nypa kanel

GÖR SÅ HÄR:
Stavmixa eller kör i blendern Sätt ugnen på ca 200°C. Stavmixa alla ingredienser. Lägg bakplåtspapper i en ugnsform. Häll i smeten i formen och sätt in i ugnen tills pannkakan har stelnat (ca 20-25 minuter). Jag serverar med vaniljkvarg och  bär men det är gott med vad som helst.

TIPS! Det är ännu godare om man värmer upp den lite i mikrovågsugnen innan servering.

 

 

Mitt stora mål för 2020

Förra veckan kom beskedet jag hade väntat länge på, från UTMB-organisationen: Jag fick ingen startplats för att springa CCC i år. Helt plötsligt blev det enklare att planera mitt löparår. Jag har haft några alternativ i huvudet men det har inte varit så enkelt att bestämma vad jag vill springa. Jag vill göra något roligt!
Jag gillar att ha ett huvudmål och träna för det. Det ger mig mer motivation och fokus. Under torsdagen hann jag fundera över saken och nu vet jag vilka mina mål är.

GILLAR STORA UTMANINGAR
I morse när jag vaknade fick jag den pirren i magen man får när man vet att något stort är på gång. När man vet att jag kommer att ta stora steg helt utanför min komfortzon. Jag följer min magkänsla och vågar. Det är jag.

HUVUDMÅL
Jag hade anmäld mig sedan i november för att springa i Val D’Aran by UTMB i Pyrenéerna i ett lopp som heter PDA: 55 km och 3100+ hm. Men varför inte bara gå på distansen jag vill springa i Alperna direkt och byta distans och byta lopp?
Nu har jag pratat med organisationen och har ändrat distansen. Jag kommer att springa CDH: 105 km och 6500+ hm som motsvarar CCC både i distans och höjdmeter.

Det här loppet ger 15 utmb running stones i det nya kvaliceringssystem för UTMB.
Någon gång skulle jag ändå testa att springa 100 km i bergen och med lika många höjdmeter. CCC är ett sådant lopp och det är den distansen som jag vill lära mig.

Det är väl 100 km lopp med 6000 + hm och vackra bergsutsikter som jag vill främst vill lära mig att springa i bergen … så varför inte?
VAD ÄR JAG RÄDD FÖR?
Det är klart det är mer risk i att byta upp mig till CDH 100 km men det är ju samtidigt den distansen jag vill just övervinna med ett bergslopp.

Det kan kännas hårt om man tvingas DNFa, men samtidigt lär man sig bäst på distansen man försöker kunna springa. Även på det här loppet är reptiderna lika tuffa som UTMBs lopp.
Jag vill lära mig mer om just det loppformatet. Oavsett kommer jag att få massa fina erfarenheter.

TRÄNING
Från och med vecka 1 har jag fått ett träningsprogram som bästa Mikael Melto gör för mig. Jag kommer att ha hans stöd hela vägen till loppet. 

ANDRA LOPP
Jag har några små lopp på vägen men de kommer absolut vara träning. Jag ska inte dra ner på mängd för att tävla utan alla lopp kommer att hjälpa mig nå mitt mål.
Några planerade lopp är:

• Tjörnarparen 50 km – 8 februari (anmäld)
• TEC 50 miles – 18 april (ej anmäld)
• Göteborgsvarvet som farthållare (anmäld)
• High Coast Ultra – juni (anmäld men med risken att inte springa)

Jag är redo för att träna och springa i bergen igen!
Vem vet, kanske vill jag inte springa CCC igen?

 

15 dagar kvar

Det börjar att pirra i magen mycket nu. Det börjar att kännas på riktigt! Jag kan inte tänka på annat än på upplevelsen som knackar på dörren. Det är helt sjukt att det är så nära nu! Den 30 augusti kommer jag att stå på startlinjen i Cormayeur, Italien.

När det BARA var en dröm
Det bästa som finns, när man har ett konkret mål, är resan dit. Det är så spännande när allt börjar med en dröm, tills att få stå på startlinjen på ett drömlopp.
Mina tankar: – kan jag verkligen springa ett sådant lopp?… jag är inte en sådan ultralöpare!

Jag fick en startplats för att springa CCC under UTMB-veckan i Chamonix och efter det gällde det att planera. Att göra allt för att göra min dröm till verklighet. Den här gången fick jag möjlighet att anlita Micke som coach och jag är tacksamt för det. Förra året hade jag inte alls något bra träningsår. Så jag hade ett akut behov av att få professionell hjälp för att ha en chans att klara loppet.

Mitt mål har varit tydligt från början: att göra mitt bästa. Prioritera, träna bra, ändra min kost och jobba med den mentala biten.
Jag vill komma till starten och känna jag har gjort allt jag har kunnat.

Grundträning
Coach Mikael och jag började att träna tillsammans i slutet av januari. Grundträning. Från den nivån jag var då: ganska dålig nivå kan jag säga! Jag hade hamnat i en gång/jogg-spiral! Men Micke förstod det och därifrån började jag att successivt öka.
Jag har varit disciplinerad och följt mitt schema. Vi bestämde att jag skulle ha en lång grundperiod samtidigt som jag började styrketräna 1 eller 2 gånger per vecka. Här fick jag också hjälp av en PT som gjorde ett program just för mig och för mitt mål som löpare. Inte för att bli snygg-stark utan för att bli löpar-stark.

Grundträning började i januari

Styrketräning på Campushallen

Några lopp på vägen
Vi bestämde att fokusera på träningen och förbereda kroppen till det intensiva jobbet som skulle komma på sommaren. Men som löpare hade jag några roliga löparaktiviteter ändå. Man ska ha det kul också och vara lite social.
Jag var farthållare på Göteborgsvarvet. Jobbade som sista löpare på Göta Kanal Run. Jag sprang Blodomloppet med jobbet och vi var ett ultrateam på Ragnar stafett runt Mälaren. Men det var allt. Det räckte bra för att ha kul men mitt fokus var hela tiden mot sommaren och den hårda träningen som var planerat.

Ragnar Stafett runt Mälaren i ett ultralag

Och så kom den tiden: backträning
Runt midsommar var det dags att börja träna backar och att få varje vecka minst 2-3 styrkepass. Jag fick instruktioner att oavsett jag skulle åka på semester skulle jag se till att ha en backe nära.
Det planerades att spendera midsommar i Åre (med backar), en helg i Höga kusten med mina tjejkompisar (med backar), några resor till Stockholm för att träna i Växjöbacken, en resa till Slovakien för att träna mer backar och många rundor i de små backarna nära mig. Det har varit roligt och spännande att se hur jag blev starkare och starkare.

Med hjälp av Micke kunde fick jag bra teknik med att använda stavarna. De är verkligen en hjälp och de är inte längre i vägen. Jag har fått många långpass i backen. Långa dagar! Har testat skor, energi mm. Har testat att springa med trötta ben men har också lärt mig att lyssna på alla signaler som kroppen ger. Försöker undvika skador. Vila när det behövs och inte blunda för skavanker.
I Slovakien fick jag en reality check! Man glömmer fort hur stora verkliga backar är!

Slovakien

Riktiga backar i Slovakien

Nedtrappning
Jag har aldrig tränat så många höjdmeter i mitt liv. Jag börjar att känna mig redo. Jag är inte rädd längre när jag kommer till en backe!

I söndags var mitt sista tuffa backpass. Jag körde nämligen ett sista ”Back to back i backen” Nu ska jag inte samla mer höjdmeter. Jag har samlat många många stenar den här sommaren!
Meter på höjdmeterskontot är:
Juni: 4 827
Juli: 15 942
Augusti: 7 885
Totalt: 28 654 höjdmeter på 8 veckor av backträning
Från och med i måndags, vecka 33 började jag nedtrappningen.

Nu handlar det att vara smart. För den träningsfasen som jag var inne i från midsommar till i söndags behövs större och längre backar, men för den nedtrappnings-/tillspetsningsfas som jag är inne i nu behövs bara något som ger lite motstånd för fartträningen. Vi ska försöka med kortare pass få lite fart i mina trötta ben.

Vad är som gäller nu? Jo, att bibehålla formen, spetsa till formen och få nödvändig återhämtning. Hellre lite mindre än för mycket… Spännande!

Är jag redo?

Löparhelg i Höga Kusten

Vi hade planerat och valt en helg i maj där vi skulle kunna springa på våren. Vi hade inte räknat att vi skulle springa i snö och minus grader.
Men den här helgen gav mig det där lilla extra som jag behövde: både bra saker och dåliga saker.

Förra helgen var jag  på löparhleg tillsammans med mina fantastiska vänner Alexandra, Lisa och Carina. Vi kom på torsdag kväll efter en lång dag för oss alla. Vi hade hyrt en fin stuga och Lisa väntade på oss där. Många kramar och vi gick och la oss.

Hela fredag och lördag var vi ute från morgonen till kväll. Vårt mål var att njuta, ha kul, uppleva den vackra naturen som Höga Kusten har att erbjuda. Vi packade med oss lätt lunch och fyllde våra ryggsäckar med gott och smått för att orka vara ute hela dagen.

För mig och Alexandra var det lite extra pepp för att försöka samla några höjdmeter också. Det fick vi på köpet. Det går inte att undvika det men vi gjorde förstås allt vi kunde för att kunna nå så många toppar som möjligt.

Varje kväll vi kom hem och efter en varm dusch hade vi en härlig rutin:
* Att ge kärlek till kroppen i form av yoga, foamroll och stretching
* Ett glas vin
* En middag tillsammans
* Några snacks på altanen
* och mycket prat med många skratt

Perfekta dagar helt enkelt! Vad önskar man sig mer som löpare?
Bra sällskap, otrolig fin natur, springa, äta och sova!

Sista dagen, på söndagen planerade vi att gå upp tidigt för att hinna äta frukost, packa och städa för att kunna ta en sista runda innan avfärd hem.

Det gjorde vi. Sista förmiddagen var lika magisk som alla andra dagar men för min del var det bättre. Jag kunde äntligen släppa min prestationsångest och njuta.
Ja, det var lite tufft för mig de andra dagarna. Det hände att mitt huvud krånglade till det och det gjorde att jag hade konflikt med mitt självförtroende som löpare osv.
Det är inte så lätt för mig när jag springer med så duktiga löpare. Jag tänker alltid: jag kommer inte ikapp dem! Jag vill inte bromsa dem osv…

Men jag är tacksam över min kropp som trots nästan två veckors uppehåll pga ont i höften kunde jag hänga med. Men framför allt få möjlighet att få lära känna mina vänner bättre!

Den här gör vi om! Eller hur Alexandra, Lisa och Carina?

 

Altra-ambassadör

Det var på tiden!
Jag har blivit altra-ambassadör. Bättre person kunde de inte hitta!

Jag har alltid sagt hur nöjd jag är med Altraskor. Alla mina fotproblem försvann när jag hittade Altra. I många år hade jag testat nästan alla möjliga märken och hade alltid ont någonstans: från skador, att få ont,  till konstiga ställen med skavsår och fula blåsor.

Mina favoritskor: Torin. En sko för att springa nästan över allt men främst använder jag de på gymmet och på asfalt. Även på lätt terräng funkar de bra!

Altra passar mig och mina fötter. De får plats och det finns olika modeller för alla smaker och olika underlag. Det finns ett rätt par beroende på var ska jag springa och hur långt ska jag springa.

Lone Peak 4

Superior 3.5 Mina favorit!

King MT 1.5

Har du testat Altra skor? Vad tycker du?

2019 kommer att bli ett bra löparår!

 År 2018 var inte mitt bästa löparår. Mycket hände i livet och jag tappade fokus ganska tidigt. Göran blev sjuk och mycket på jobbet men även att vi gjorde många spännande resor. Jag fortsatte ändå framåt och deltog i några lopp. Mest för att ha kul men jag startade inte ett enda lopp som jag kände mig väl förbered för.

Nu blir det en ändring på det!

ÅRETS MÅL

Jag har ett tydligt mål och det känns bra:  jag ska springa CCC den 30e augusti (Courmayeur-Champex-Lac-Chamonix). Loppet är 101 km och 6100 hm+ med starten i Courmayeur, Italien och mål i Chamonix, Frankrike. Det är alltså ett av loppen under UTMB veckan runt Mont Blanc. För att få starta loppet behövde jag först samla ITRA-poäng genom att springa några lopp, ansöka till loppet och vara med på ett lotteri. Den 14 januari fick jag besked om att jag hade fått en startplats för det efterlängtade loppet.

För två år sedan klarade jag OCC, 56 km och 3900 hm+. I år  blir det nästan dubbelt så mycket och jag tar emot utmaningen med öppna armar! Det kommer att bli så kul!

TRÄNINGSPLAN

Jag har blivit med coach och det känns så rätt. Han är en erfaren bergslöpare och jag har följt honom på sina magiska lopp han har sprungit. Mikael Melto kommer att hjälpa mig med min träning från och med nu fram till loppet i augusti. Jag gillar hans träningsfilosofi som matchar så mycket med mitt sätt att se på träningen och löpningen. Vi har börjat att prata ihop oss och han har tagit fram ett träningsschema. Han har kollat på alla detaljer och han älskar siffror, som jag ha ha.

Vi har några viktiga punkter som vi kommer att jobba på. T. ex. behöver jag bli lite snabbare i berg för att inte springa loppet med stressen av att klara reptiderna. Vi tänker starta med en grundperiod för att sedan fokusera på en intensiv backträningsperiod under sommaren.

CCC är huvudmålet och jag har bestämt mig för att inte springa massa lopp dessförinnan. Det kan bli några lopp bara som träning. Jag vill inte spendera tid med återhämtning och missa träning.

Det finns så många andra viktiga saker som vi kommer också att jobba med: sömn, kost, mental träning, alternativ träning mm.

Det kommer att bli så spännande. Framför allt jag har hittat motivationen att träna med struktur som jag har saknat lite. Så roligt att ha en proffs med mig och kunna hitta mina svaga punkter och jobba med att bli starkare.

VARFÖR EN COACH?

Det är många år sedan jag hade en coach. När jag tränade med A. Falk lärde jag mig mycket. Det var han som hjälpte mig att bli en ultralöpare. Sedan dess har jag tränat själv.
Eftersom jag har haft ett tufft år men brist på motivation funderade jag på vad jag behövde för att inspirera mig att träna och framför allt hitta glädje igen.
Jag behövde en ändring. Jag behövde andas på nytt sätt.
Mikael lyckades inspirera mig! Det kändes rätt från början. Han är den rätta coachen att hjälpa just mig med att nå mina mål!

Så beslutet var enkelt! Men hans erfarenhet och  noggrannhet kommer vi att komma lång med min träning! Det är jag säker på!
Har jag en coach och ett program, är det lättare för mig att bara följa.

VAD DRIVER MIG?

Det är resan till startlinjen i Courmayeur. Jag älskar att ha ett mål och jobba mot det. Men jag tycker om mycket mer jobbet, träning för att komma dit! Det är så spännande att se hur kroppen kommer att reagera. Kämpa, njuta, utvecklas!

Jag kommer att dokumentera min resa till CCC här och på mina sociala medier. Följ gärna mig och peppa!

Nu kör vi 2019!

Tjörnarparen Ultra 50 miles

Lerigaste och blötaste lopp jag har sprungit. Åtta mil i decembermörkret i skogarna kring Skåneleden + ca 7 km felspringning.
Finns inget bättre sätt att avsluta säsongen 2018 på än Tjörnarparen!

Loppet går i utmanande och bitvis teknisk terräng, till stora delar längs Skåneleden men även helt obanade sträckor. Ackumulerad stigning är ca 1145 meter. Starten gick kl 09:00 i Tjörnarp och efter drygt 20 timmar nådde jag målet och stod som finisher.

Här en intervju på ultradistans.se om min race.

Berätta lite om dig själv
Jag är en mexikansk tjej som flyttade till Sverige efter det jag träffade min stora kärlek för 18 år sedan. Jag började att springa ganska sent i livet och hittade fort det som behövdes för att trivas: löpningen. Efter att ha testat några kortare lopp blev jag förälskad i att utmana mig själv med ultradistanser. Sen kom också kontakten med naturen och då blev jag fast!

Vad var det som lockade med Tjörnarparen?
Egentligen skulle jag bara springa för att göra sällskap med min kompis Magdalena som behövde 4 itra poäng för att kunna söka till OCC nästa år. Vi skulle göra det tillsammans. Det var hennes första 50 miles. Jag visste inte så mycket om loppet då.
När loppet närmade sig insåg jag det inte skulle bli en dans på rosor.

Har du sprungit loppet tidigare?
Nej, det var första gången i år. Jag hade läst om många kompisar som hade sprungit året innan.

Vad hade du för mål med loppet?
Målet med loppet var att ta sig igenom, dvs komma i mål. Det handlade absolut inte att maxa på grund av att jag inte hade tränat som jag hade velat under hösten. Bl. a. blev jag påkörd av en cykel och behövde vila mm
Huvudmålet var att hålla humöret uppe och tycka att det var kul att springa. Njuta så mycket som möjligt!

Hade du nån support med dig eller fixade du allt på egen hand?
Ingen support den här gången. Jag klarade mig helt själv. Kontrollerna var inte täta och vi fick inte så mycket att äta mer än små saker som chips, choklad, nötter etc. Två gånger klarade vi oss hela 20 km utan kontrollstation. Det var många timmar helt ensam och det blev viktigt att ha vätska och energi med sig. Jag kan tänka mig att det är därför man får ganska många itra-poäng.

Hur viktigt är support för dig?
Det är viktigt att ha support när det går. För min del är det viktigaste för mig att supporten ger mig pepp och att jag kan gråta en tår när jag behöver. Jag känner mig inte ensam. Jag brukar ha Göran, min man som support och han känner mig bra och vet vad jag behöver. Men det är mest peppen som ger mig mest.
Tyvärr är många av mina lopp inte så lätta att ha support.

Vad var det bästa med loppet?
Det var många saker som var bra. Jag älskar de små lopp som gör att man känner sig hemma, väl omhändertagen och det är så mysigt att komma till varje kontroll. Det är viktigt att få lite kärlek varje gång man kommer till det varma tältet!
Loppet var tufft men jag gillade just att det var svårt. Det blev svårare när det blev mörkt och svårt att navigera. Regnet under hela loppet och några få grader gjorde inte sakerna lättare. Det var kanske just det som gjorde loppet roligare och utmaningen växte för varje timme som gick.

Är du nöjd med din insats?
Jag är otrolig nöjd och stolt över att har kommit i mål och vara finisher. Jag är mest nöjd över att kunna behålla humöret på topp och att känna mig stark trots allt vi hade emot oss. För mig var det rekord på att springa så många timmar i mörkret och regn.

Lärde du dig något som du inte visste innan?
Ja. Hur jag hanterade allt för att hålla mig varm och springa i mörkret under så många timmar. Att hitta markeringar och att tävla i en obanad terräng. Att hantera rädslan för vildsvin som jag visste fanns överallt. Som tur såg vi inga men vi hörde dem!

Definitivt ett lopp som jag rekommenderar: Lerigaste och blötaste lopp jag har sprungit. Åtta mil i decembermörkret i skogarna kring Skåneleden + ca 7 km felspringning.
Finns inget bättre sätt att avsluta säsongen 2018 på än Tjörnarparen!

Löpar- km-julkalender 2018

#Löparkmjulkalender18   (med bankgaranti)

Julen närmar sig och december månad är nästan här. Förra året körde jag en löparkalender. I år tänker jag göra en liten twist på den för att inte känna mig så stressad med tanken att vi kommer att resa bort den 21 december. Jag kommer att springa ändå minst 300km från den 1 december till den 24 december.

Jag tänker springa minst lika många kilometer som datum för varje dag i julkalender. Första december måste jag alltså springa minst en kilometer. Springer jag längre än minimisträckan så sätts kilometerna in på mitt konto och jag kan nyttja dem för kommande dagar. Totalt ska jag springa 300 km på 24 dagar.

För att underlätta för mig och göra det tydligare tänker jag ha två glasburkar. I en burk har jag 300 godisbitar och varje dag jag springer flyttar jag samma antal godis som antal km jag sprang till den andra burken.

Eller som min kompis Agneta tänker göra: att lägga rätt antal godisbitar i luckor (eller vad man nu har hemma) och så får man nalla i senare luckor om man springer mer. Smart och tydligt eller hur?

Vill du hänga med? Det vore kul! Skriv här på kommentarerna!

Du kan göra egen variant för att räkna dina km. Berätta gärna hur du tänker göra det? Vi använder hashtagg #löparkmjulkalender18 både på Instagram och Facebook så vi kan följa och peppa varandra.

PS. Den 1 december startar jag dagen med att fira ett år med min runstreak! Yei! Heja mig!