Mina tankar efter gårdagens Ultraintervaller

Det var en fantastisk söndag!
Jag klarade alla sex intervaller!

Jag visste inte riktigt hur skulle det bli att springa under så många timmar med vila i mellan.
Det var inte alls samma sak som att springa ett ultralopp.
Det är nästan omöjligt att föreställa sig hur man kommer att reagera.
Visst förväntade jag mig svåra stunder men det var svåraste än vad jag trodde.
Det är bara att bestämma sig från början och då är det självklart att det kommer att gå.
Mycket hände under dagen.
Att hålla igång från kl6:00 till ca 22.15 är rätt stort.
En stor del av problemet handlar om att ladda om på stela ben och med en kropp som bara vill gå in i viloläge.
Det är vad jag kallar att träna ultra. Ultra är mycket pannben!
Att springa ca 6 mil i sig kan vara imponerande kanske?
Men det kändes inte som det var det som var det svåraste. Största problemet var att ladda om och om och om igen och ge sig ut med en allt stelare kropp!
Tillsammans med coachen bestämde vi att springa en timme var tredje timme.
Det betydde att distansen var mindre viktig. Jag skulle springa en timme oavsett distansen.
Jag ville träna uthållighet och ville orka alla intervaller.
Då behövde jag nästan två timmar emellan.
Men det blev ganska nära. Det blev 57 km totalt.

Jag förberedd mig. Jag hade tagit fram massa kläder och hade en energiplan och vila.
Älsklingen skulle sköta maten åt mig.
Familjen visste att de inte skulle kunna räkna med mig trots att jag var hemma.

Äventyret började när klockan ringde kl 05:20 på morgonen.
Vem går upp så tidigt på en söndag helt frivilligt?
Då kan man frågesätta sig själv om man tillhör de normala?

Efter den tredje intervallen började jag att frysa rejält. Jag undrade vad det var. Jag vet inte men försökte äta mer och duschade varmt. Jag låg i sängen med tre filtar på.

• Jag duschade tre gånger. Det tog ca 10 min att torka håret varje gång. Förlorade tid?
• Jag använde alla mina underställ jag hade
• Elementen i huset hjälpte för att torka kläderna mellan intervallerna.
• Det gick åt mycket mycket kläder. Man kan inte springa på vintern med blöta kläder.
• Jag varvade mellan två olika skor beroende på underlaget
• Sista varvet använde jag mina vanliga ultraskor. Det var ett par Mirage Saucony och de var de skönaste trots att de inte är för vintern
• Kroppen blev stelare och stelare
• Jag spenderade alltid en stund på sängen för att snabbkolla på twitter och facebook
• Några minuter för att göra ett kort inlägg på bloggen
• Somnade bara två gånger under dagen och tog två små tupplur på 10 minuter
• Vi sprang tre intervaller på dagen och tre intervaller i mörkret
• Sista intervallen var magisk. Det snöade. Vi sprang i tystnaden och mörkret. Vi ägde den vackra naturen
• Blev mindre och mindre hungrig under dagen. Hade svårt att äta
• Drack kaffe fyra gången
• Åt två electrolyttabletter innan varje intervall
• Fick ont i stortårna redan efter andra intervallen. Jag tror det var p.g.a. Icebugsen

Idag har jag varit trött hela dagen. Jag vill sova!!
Kroppen är lite stel, jag har lite ont igen i min hälsena och lite ont i knät. Men jag är nästan säkert det kommer att bli bra med vila.
Jag vill bara ha mat!! Ha ha. Har varit hungrig hela dagen!

Jag är stolt att har gjort det.
Det är verkligen ett bra sätt att träna och inser en gång till att ingenting är omöjligt.

En underbar dag med fantastiska människor!
Tack alla som var med oss och hejade på oss.
Tack hela gänget som sprang.
#1milvartredjetimme

Missa inte de fantastiska videoinlägg som Daniel gjorde igår efter varje intervall på sin blogg!

Sex intervaller klara!

Hoppas de hinner att torka!

Det blev en hel del kläder…..