2016 ÄR SLUT

Året är slut och det är dags för mig att summera det. Lite siffror och några upplevelser får det bli på dagens inlägg!

Det är alltid svårt  att bestämma mig för vilka lopp jag kommer att springa under det nya året. Jag får ångest! Jag vill springa alla roliga lopp men jag måste ta hänsyn till två saker: tid och pengar. Jag måste välja noga och det tar tid innan jag har en plan klar.

För 2016 hade jag en perfekt plan, enligt mig!

Min riktlinje är att inte springa för många lopp som jag brukade göra när jag började springa. Utan jag är mycket mer selektiv och springer bara lopp som är utmanande och vackra! (Dvs jobbiga!)
BestNine 2016.png

Traversé-OCC CHALLENGE

Det var mitt första beslut jag tog för 2016. Jag skulle springa två fina och tuffa bergslopp: Traversé 61 km och 4100 höjdmeter i Schweiz och det andra OCC i 55 km och 3500 höjdmeter i Chamonix.
Man behöver springa och vara finisher samma sommar. En tuff utmaning, precis som jag gillar.
Det var bara att sätta i gång med backträning! Älskar att utmana mig!
* Traversé: Finisher
* OCC: Gick inte som jag hade tänkt mig. Med bara 8 km till mål fick jag inte fortsätta på grund av reptiden.
Så surt! Så revanschsugen! Jag vet att jag kan det! Jag behöver bara bli lite snabbare och jag har en plan för det!

LTBCN-LONG TRAIL BARCELONA

Som träning anmälde jag mig till ett bergslopp utanför Barcelona. Jag behövde träna och lära mig att springa i berg. Det var ett fint lopp som jag älskade/hatade att springa och kom i mål som finisher.
Loppet var 70 km och 3100 höjdmeter.

Därefter var några små lopp som också var träning. Men mitt fokus var att ha kontinuitet i min träning. Det blev många km och många svängar till skidbacken i Kisa för att backträna.

FÖRSÖKT MED 48-TIMMARS LOPP SOM  BARA BLEV 24-TIMMARS

Under hösten behövde jag en till utmaning. Jag var beredd att för första gången springa 48-timmars. Jag litade mycket på all träning som jag hade genomfört under hela året och var redo för utmaningen. Men ett problem med en tå hindrade mig. Jag bestämde mig för att köra ”bara” 24-timmars ändå och jag var nöjd med loppet. Det blir så klart ett nytt försökt, snart igen! Jag måste testa 48-timmar!

Stark och stolt över mitt löparår.

LOPP 2016

Totalt sprang jag 11 lopp:

  1. LTBCN. Long Trail Barcelona. 70 km – 3100 höjdmeter
  2. Blodomloppet med jobbet
  3. Linköpings Halvmaraton (som träning)
  4. Stockholm maraton (som farthållare)
  5. High Coast Ultra 75 km – 2218 höjdmeter
  6. Traversé i Schweiz 61 km – 4100. Alperna
  7. OCC i Chamonix ( I UTMB vecka) 55 km – 3500. Alperna (DNF)
  8. Stockholm halvmarathon (som hare)
  9. Gränsö Ultra i Västervik – Det blev 42 km
  10. Österlen halvmaraton (som träning)
  11. Bislett 48 hours indoor challenge – som blev 24 hours

SIFFROR

Jag sprang 3303,9 km under 2016.
Det vill säga snitt 63,53 km per vecka eller 275,3 km per månad. Mitt mål var att springa 300 km per månad men det räckte inte. Jag får försöka nu i 2017.

Totalt träningspass under 2016: 476 st.= 462:32:14 timmar där 85 pass=55:20:00 timmar var annat än löpning som styrka och yoga.
Totalt  träningstimmar under 2016: 518:38:16 timmar
löparår2016.png

Jag ser fram emot ett nytt löparår!
Bring it on!

2015 är slut

Året är slut och det känns som det är dags för mig att summera det.
Lite siffror och några upplevelser får det bli på dagens inlägg!

Första dagarna i januari fick jag beskedet att jag hade fått en startplats på ett av de mest prestigefyllda ultra-traillopp i världen: UTMB. Det kom som chock men jag blev så glad, så klart! Efter det blev det bara fokus på en sak: UTMB-träning!

Tillsammans med coachen bestämde vi att jag inte skulle tävla utan jag skulle bara träna hela vägen till loppet!
Vi hade en bra plan. Alla lopp jag sprang innan resan till Chamonix blev bra träning.
Jag kände mig starkare och starkare.

Året började med sista loppet för att komplettera The Swedish 100-miles challenge i Arvika. Jag startade på Arctic Ultra 100-miles men tyvärr blev det en DNF pga jag fick en muskelbristning och jag bröt efter 120 km. Det var så nära! Kommer jag att försöka igen? Nja, jag vet inte idag. Det kräver att jag springer alla fyra 100-miles igen på ett år!

EN KORT HISTORIA

UTMB blev en kort historia. Allt träning och alla förberedelser räckte inte. Jag fick inte fortsätta efter 32 km men jag fick uppleva den magiska starten i Chamonix tillsammans med 2600 andra traillöpare från hela världen. Jag fick uppleva en del av banan och den fantastiska stämningen! Jag var en av de bästa som får starta där! Det kommer jag aldrig att glömma!

SVACKA

Jag kom till den svåraste svackan jag har haft under mina år som löpare. Jag tror det blev så efter UTMB som inte gick som jag hade tänkt. Jag tappade glädjen att springa och motivationen. Nu känns det bättre. Jag vet vad jag behöver göra om jag vill springa i bergen igen!

Sista loppet var i Bislett i november. Där sprang jag ett 24-timmars lopp och målet var att hitta tillbaka grunden till varför jag springer. Jag lyckades efter ca 12 timmar att känna mig glad igen.
Stark och stolt över mitt löparår.

LOPP 2015

Totalt sprang jag 12 lopp:

Arctic Ultra 100 miles ( DNF :120 km)
Borlänge 6h
Skövde 6h
Blodomloppet med jobbet
Linköpings Halvmaraton (som hare)
Stockholm maraton (som farthållare)
Jättelångt -68 km
High Coast Ultra -75 km
Full Moon Race 50-miles
Öppet Fjället -44 km
UTMB ( DNF: 32 km)
Bislett 24 hours indoor challenge -142.5 km

SIFFROR

Jag sprang 3284 km under 2015. Det vill säga snitt 63 km per vecka eller 253 km per månad. Jag slog personligt rekord i oktober, när jag sprang 406 km under en månad utan att tävla, det var bara träning!

Jag sprang 228 löppass och 128 pass på annan träning (styrka och yoga).
Totalt träningspass under 2015: 356 st.
Träningstid under 2015: 543:22:35

Skärmavbild 2016-01-02 kl. 22.48.46

Det betyder att i år sprang jag ca 392 km mer än 2014.
Jag känner mig nöjd!

Det nya året har börjat och det är dags att sätta nya mål!
Vad blir det får jag återkomma!
Här mina BestNine bilder som fick mest gilla! Tack för i år!
FullSizeRender 2

Året som har gått

2015b

Året gick fort och nu sitter jag här i köket för att försöka sammanfatta 2014. Det är inte lätt och jag tänker inte gå in på detaljerna. Ni har redan läst alla mina blogginlägg under året och alla mina racerapporter.

STÖRSTA UTMANINGEN

I januari anmälde jag mig till min hittills största löparutmaning: TEC 100-miles i april. Det kändes läskigt och jag visste inte riktigt var det skulle innebära att springa så långt, men det kändes stort! Varför inte testa?
Då föddes en liten idé om att jag kanske kunde komma in på riktig i den svenska ultravärlden och i ultralistorna!
Men jag ville inte hoppas på för mycket än. Först skulle jag se om det gick att springa 161 km.
Jag lyckades springa i mål på TEC med otrolig bra support från mitt team! Vilken upplevelse!
Efter det ville jag testa mer! Nu visste jag att jag kunde och då bestämde jag mig för att anmäla mig till nästa 100-miles lopp på sommaren: The GAX 100-miles i Skåne.

Loppet var tufft men det var också vackert! Skillnaden var, att nu var det inte ett varvlopp utan ett magiskt lopp där vi sprang från A till B med start och mål i Ystad. Jag sprang loppet med Lupita och vi hade otrolig roligt tillsammans trots att det regnade oavbrutet i mer än 16 timmar! Vi kom i mål hand i hand!

Nu hade jag sprungit två av de fyra 100-miles lopp som finns i Sverige och som ingår i The Swedish 100-miles challenge. Jag ville göra en Grand Slam som handlar om att springa fyra 100-miles lopp i Sverige. Ett för varje årstid. Rätt ambitiöst eller hur? Jag hade sprungit TEC (april) och GAX (juli). Nu ville jag så klart mer! Fortfarande lite hemligt bestämde mig att försöka med det tredje loppet som var i september i Västerås. Jag anmälde mig.

Vägen dit var inte den bästa. Det hände mycket i den privata delen av mitt liv som påverkade min träning ganska mycket. Och ovanpå det fick jag symptom på överträning som gjorde att förberedelsen inte blev den bästa. Under BRR hade jag Susanne som pacer och Göran som support och de visste mitt mål: genomföra loppet!
Black River Run var ännu tuffare för mig. Min kropp sade stopp men min hjärna lyssnade inte på det och med mycket stöd från mitt supportteam lyckades jag komma i mål ändå.

Medan jag gjorde de sista två varven (16 km X 2) visste jag att min kropp skulle få betala konsekvenserna efter en sådan påfrestning. Jag fick en megaöverbelastning, grät i två nätter efter loppet på grund av smärta och jag var så svullen. Allt detta ledde till att efter det att smärtan i hela kroppen försvann så kom problemet med hälsenorna fram och jag fick förbud att springa i 10 veckor.

Men nu hade jag bara ett lopp kvar. Vinterloppet som går av stapeln den 30 januari 2015. Skulle jag ge upp och vara nöjd med tre 100-miles? Om jag vore smart hade jag gjort det. Men nej! Efter att pratat med coachen kom vi överens att han skulle hjälpa mig att fortsätta träna annat tills jag kunde börja springa igen. Jag har alternativ tränat i 11 veckor. Det har blivit många (för många!) crosstrainerpass! Nu har jag börjat att jogga-springa igen och känner jag är på gång.
Det är mindre än fyra veckor kvar och det finns bara en sak i mitt huvudet: jag kommer att klara det fjärde 100-miles lopp Arctic Ultra och jag kommer att genomföra The Swedish 100-miles challenge! Det finns inget annat alternativ.

ANDRA ROLIGA SAKER

Det blev många roliga upplevelser under året: Ultra träningsläger i Spanien med Pace on earth där jag lärde känna många underbara personer, det blev två 6h lopp i Karlstad och Skövde, Stockholm Maraton och några kortare lopp som gav mig löparglädje : Stockholm Halvmara, Midnattsloppet och Tunnelrun.

Att springa Jämtlandstriangeln med min älskling var också en av de mest njutbara saker vi gjorde i somras! Så vackert!

Under hösten har Yoga kommit till mitt liv. Jag är fortfarande en nybörjare men jag känner hur mycket yoga hjälper min stela kroppen. Jag satsar för att Yoga ska ta större plats i mitt liv nu under 2015.

TRÅKIGT BESLUT

Jag bröt för första gången ett lopp: Axa Fjällmaraton! Det var inte mitt lopp i år och det var ett svårt och tråkigt beslut jag tog men jag lärde mig mycket också. Det var en rolig resa till fjällen och träffade många fina löparkompisar där.

VÄNNER

Att springa ger inte mig bara bästa känslan utan löpningen ger mig också de bästa vänner!
Jag sprang många roliga långpass med vänner. Höjdpunkten var vår årliga helg i Skåne. Vi sprang tre dagar och umgicks. Det var då  den galna idén föddes, att anordna första upplagan av : Tjejmaraton: springa längs Ålands hav i 12 timmar!

Luciajoggen i december och julmiddag efteråt var också en lyckad kväll.

Så jag kan säga att jag är super nöjd med året. Jag ser fram emot den nya 2015 som kommer att erbjuda på många roliga upplevelse! Det är jag säkert på!

Bring it on!

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/240/770536/files/2015/01/img_9647.jpg

 

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/240/770536/files/2015/01/img_1594-0.jpg