Året som har gått

2015b

Året gick fort och nu sitter jag här i köket för att försöka sammanfatta 2014. Det är inte lätt och jag tänker inte gå in på detaljerna. Ni har redan läst alla mina blogginlägg under året och alla mina racerapporter.

STÖRSTA UTMANINGEN

I januari anmälde jag mig till min hittills största löparutmaning: TEC 100-miles i april. Det kändes läskigt och jag visste inte riktigt var det skulle innebära att springa så långt, men det kändes stort! Varför inte testa?
Då föddes en liten idé om att jag kanske kunde komma in på riktig i den svenska ultravärlden och i ultralistorna!
Men jag ville inte hoppas på för mycket än. Först skulle jag se om det gick att springa 161 km.
Jag lyckades springa i mål på TEC med otrolig bra support från mitt team! Vilken upplevelse!
Efter det ville jag testa mer! Nu visste jag att jag kunde och då bestämde jag mig för att anmäla mig till nästa 100-miles lopp på sommaren: The GAX 100-miles i Skåne.

Loppet var tufft men det var också vackert! Skillnaden var, att nu var det inte ett varvlopp utan ett magiskt lopp där vi sprang från A till B med start och mål i Ystad. Jag sprang loppet med Lupita och vi hade otrolig roligt tillsammans trots att det regnade oavbrutet i mer än 16 timmar! Vi kom i mål hand i hand!

Nu hade jag sprungit två av de fyra 100-miles lopp som finns i Sverige och som ingår i The Swedish 100-miles challenge. Jag ville göra en Grand Slam som handlar om att springa fyra 100-miles lopp i Sverige. Ett för varje årstid. Rätt ambitiöst eller hur? Jag hade sprungit TEC (april) och GAX (juli). Nu ville jag så klart mer! Fortfarande lite hemligt bestämde mig att försöka med det tredje loppet som var i september i Västerås. Jag anmälde mig.

Vägen dit var inte den bästa. Det hände mycket i den privata delen av mitt liv som påverkade min träning ganska mycket. Och ovanpå det fick jag symptom på överträning som gjorde att förberedelsen inte blev den bästa. Under BRR hade jag Susanne som pacer och Göran som support och de visste mitt mål: genomföra loppet!
Black River Run var ännu tuffare för mig. Min kropp sade stopp men min hjärna lyssnade inte på det och med mycket stöd från mitt supportteam lyckades jag komma i mål ändå.

Medan jag gjorde de sista två varven (16 km X 2) visste jag att min kropp skulle få betala konsekvenserna efter en sådan påfrestning. Jag fick en megaöverbelastning, grät i två nätter efter loppet på grund av smärta och jag var så svullen. Allt detta ledde till att efter det att smärtan i hela kroppen försvann så kom problemet med hälsenorna fram och jag fick förbud att springa i 10 veckor.

Men nu hade jag bara ett lopp kvar. Vinterloppet som går av stapeln den 30 januari 2015. Skulle jag ge upp och vara nöjd med tre 100-miles? Om jag vore smart hade jag gjort det. Men nej! Efter att pratat med coachen kom vi överens att han skulle hjälpa mig att fortsätta träna annat tills jag kunde börja springa igen. Jag har alternativ tränat i 11 veckor. Det har blivit många (för många!) crosstrainerpass! Nu har jag börjat att jogga-springa igen och känner jag är på gång.
Det är mindre än fyra veckor kvar och det finns bara en sak i mitt huvudet: jag kommer att klara det fjärde 100-miles lopp Arctic Ultra och jag kommer att genomföra The Swedish 100-miles challenge! Det finns inget annat alternativ.

ANDRA ROLIGA SAKER

Det blev många roliga upplevelser under året: Ultra träningsläger i Spanien med Pace on earth där jag lärde känna många underbara personer, det blev två 6h lopp i Karlstad och Skövde, Stockholm Maraton och några kortare lopp som gav mig löparglädje : Stockholm Halvmara, Midnattsloppet och Tunnelrun.

Att springa Jämtlandstriangeln med min älskling var också en av de mest njutbara saker vi gjorde i somras! Så vackert!

Under hösten har Yoga kommit till mitt liv. Jag är fortfarande en nybörjare men jag känner hur mycket yoga hjälper min stela kroppen. Jag satsar för att Yoga ska ta större plats i mitt liv nu under 2015.

TRÅKIGT BESLUT

Jag bröt för första gången ett lopp: Axa Fjällmaraton! Det var inte mitt lopp i år och det var ett svårt och tråkigt beslut jag tog men jag lärde mig mycket också. Det var en rolig resa till fjällen och träffade många fina löparkompisar där.

VÄNNER

Att springa ger inte mig bara bästa känslan utan löpningen ger mig också de bästa vänner!
Jag sprang många roliga långpass med vänner. Höjdpunkten var vår årliga helg i Skåne. Vi sprang tre dagar och umgicks. Det var då  den galna idén föddes, att anordna första upplagan av : Tjejmaraton: springa längs Ålands hav i 12 timmar!

Luciajoggen i december och julmiddag efteråt var också en lyckad kväll.

Så jag kan säga att jag är super nöjd med året. Jag ser fram emot den nya 2015 som kommer att erbjuda på många roliga upplevelse! Det är jag säkert på!

Bring it on!

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/240/770536/files/2015/01/img_9647.jpg

 

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/240/770536/files/2015/01/img_1594-0.jpg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s