Att älska eller hata att springa på en löparbana!

Mjukt underlag, inga backar, skonsamt för kroppen.
Tråkigt?

20131103-101616.jpg

Här ska spendera kommande tre timmar?

Som ni vet det är snart dags att springa Bislett som går inomhus i en liten bana på 525 meter. Coachen tyckte det vore bra om jag kan träna några pass på ett underlag så likt som möjligt som på loppet.
Igår stod på schemat tre timmar långpass.
Skulle jag kunna klara att springa 180 minuter runt, runt, runt på en löparbana? Det kändes jobbigt när jag var hemma. Jag hittade på massa ursäkter för att fördröja starten så mycket som möjligt.
Klockan hann att bli 11:00 när jag var på Edberga IP för att springa.
Mitt huvudet var också redo.
Dagen var inte så fin, det var 7 grader och molnigt.

Jag valde att springa med en långärmad tröja och väst. Det visade sig vara fel val. Jag frös om armarna även om jag rörde mig hela tiden.
En fördel med att springa på en bana är att jag behövde inte bära någonting. Jag kunde lägga min väska på marken.
Jag hade min vätska, bars och mackan där när jag behövde dem.
Jag delade passet. De första två timmarna delade jag på 30 min. Sista timmen delade jag på 20 minuter.
Det gick lättare än vad jag trodde! Det var en överraskning att jag tyckte det var helt ok att springa där också!
Hur stark är huvudet?
Jag visste att jag skulle springa så här och det kändes lätt.
Jag var inne i bubblan direkt.
Benen bara jobbade på. Det blev lättare och lättare, varv efter varv.
Hemligheten för mig är att alltid ha energi i kroppen. Då orkar jag mer och mer.
Jag gick några meter emellanåt, hann kolla alla sociala medier självklart!

Det var ett bra tillfälle att testa mitt energischema. Den här gången sprang jag utan Vitargo, som jag annars brukar springa med på alla mina långpass. Jag körde med bara vatten för att testa hur mycket jag skulle sakna Vitargon.
Det gick bra.
Första timmen åt jag gels. Andra timmen åt jag två mackor med jordnötssmör och sista timmen med gels igen.
Perfekt!

Jag fick en överraskning de sista 45 minuterna av passet. Sara och Göran kom för att göra mig sällskap. De sprang med mig och tiden jag hade kvar på passet gick snabbt!

Hela passet hade jag jättelåg puls! Min klocka pep aldrig. Vilken grej! Att springa hela långpasset fortare än jag i vanliga fall brukar springa mina MAF-långpass och hela tiden med låg puls!

Jag sprang 69 varv!
Visst var det bra träning?
Huvudsaken är att det inte kändes svårt varken fysisk eller mentalt!
_G1L9131

Sara och jag!

Sara och jag!

_G1L9144

Kvällens midddag

One response

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s