Sörmland Ultra Marathon

I lördags var det dags att testa springa Sörmland Ultra Marathon (SUM)
Det är ett 50 km terränglopp och jag hade hört mycket om att det är trevligt att springa den. Loppet går längs den vackra naturen i Sörmlandsleden.

Att tillhöra ultrafamiljen gör att man känner sig riktig välkommen! Det var så jag kände mig när jag kom till starten i Björkhagen.
Jag hann att hälsa och krama många vänner innan det var dags att springa.
Dagen var perfekt för att springa. Strålande sol och lagom varmt.
1

Start området

2

Här skickade vi våra väskor till målet

20131015-132504.jpg

Innan loppet med underbara Anna och Kent

3

Ultragänget innan loppet!
Svetlana, jag, Gisela och Nina

6

Starten

8

Nu kör vi!

Jag hade en energiplan som det gick bra att följa. Det var ett bra tillfälle för att testa (igen) vad min mage gillar och som bekräftar vad som verkligen funkar för mig. Jag körde med Vitargo i ryggan. Jag hade tur att ha Göran med mig, som vid nästan alla vätskekontroller fyllde min rygga med mer Vitargo.
Ibland tog jag en gel för att vara helt säker på jag hade tillräckligt energi. Jag kände mig aldrig svag. Tog också elektrolyttabletter varje timme.
Vid den första vätskekontrollen fick jag också två mackor med jordnötssmör av min support🙂 Jag hade dem med mig och åt dem senare under loppet. Det gillar min mage också. Det är bra med lite variation och att ha något att tugga på.

11

Andreas sprang med sin fru Jessica. Kul att träffa coachen!

100

Det kändes bara kul att springa!
Här med Nina!

Andreas och jag hade planerat att jag skulle köra mest i MAF-tempo under loppet. De delarna som var terräng var pulsen lite högre men annars försökte jag verkligen behålla pulsen nere och jag tror jag lyckades ganska bra.

Vi sprang på olika underlag: Ibland ganska tekniskt krävande terräng med mycket rötter och många klippor. Ibland var det tät skog och man kunde ibland springa på ganska hal och stenig terräng. Det var också kuperat på vissa ställen. Det fanns också hala spångar men jag sprang inte på dem. Jag sprang bredvid!

19

Vi hade en sådan vacker höstdag!

Jag sprang med mina Hoka skor och den modellen jag har är inte för terräng (Bondi B). Jag ville inte ta risken att halka på spångarna!
Jag är nöjd med skovalet. Jag tvekade fram och tillbaka om det skulle duga med Hoka eller om jag skulle ha riktiga terrängskor. Det visade sig att det var skönare att springa med Hoka mest hela tiden. Framfört allt när det inte var terräng.
Andra delen var några långa sträckor på grus och asfalt. Men allt var så vackert!
20131015-132512.jpg

6

Synd att jag inte sprang under fem timmar!

15

Vätskekontrollen vid Skutan. Ca 41km.

20131015-132518.jpg

Bara 8 km kvar!🙂

Det var ett roligt lopp! Ibland var det så vackert så jag nästan grät! En underbar fin höstdag i skogen. Jag kände mig glad och stark nästan hela loppet.
Även om jag hade en liten svacka mellan 35-40 km lyckades jag komma ur den och jag tror jag log ändå hela loppet.
Innan man kom i mål behövde vi springa några backar i ett motionsspår! Fy… Vad det var jobbigt de sista backarna! Jag var tvungen att gå där!

Jag kom i mål med en hyfsat bra tid trots MAF-tempot. Jag är nöjd med loppet och det var ett riktigt bra långpass med trevligt sällskap!

20

Jaa. Nu kunde man se målområdet!

21

Nästan i mål!

Att komma i mål och att inte känna mig slut var ett bra kvitto för mig. Jag hade inte dragit ner träningen och kom till loppet med massa km i benen.Jag tror säkert att jag springer loppet igen nästa år!
Tack alla arrangörerna som gjorde ett bra jobb!

26

Så här glad eller mer?

20131015-132533.jpg

Tack mina älskade Hoka One One!

8 responses

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s