Tjejmilen 2011

Jag hade inte stora förväntningar idag. Min träning är på gång och min fot är också på gång. Men coachen och jag tyckte det var bra att testa hur kroppen skulle reagera på ett lopp.
Det är roligt att tävla och att uppleva stämningen som är på ett lopp.
Älsklingen  och jag åkte bil på morgonen och vi (som vanligt) räknade inte med traffikaoset i Stockholm. Det var en lång kö vid Östermalms IP för att hämta nummerlappen. Älsklingen hittade en snabb väg till starten och som tur hittade vi också en ledig parkeringsplats nästan bredvid startområdet.
Det blev stressigt men vi hann i tid. Jag hade velat hinna jogga en stund för att värma upp men det hann jag inte.


Vilken bra stämning det var! Jag stod i grupp två grön.

Vi var ganska nära scenen där Martin Stenmark uppträde för oss. Han sjöng några låtar innan vi sprang i väg.

Jag behövde verkligen uppleva ett lopp igen. Det känns som det var länge sedan. Jag bestämde mig för att njuta och få mycket glädje från de andra tjejer som var där.

Min strategi var att springa i mitt tempo hela tiden och Andreas hade sagt till mig att starta lugnt och se hur det utvecklade sig. Om jag hade en period när det kändes bra så kunde jag  trycka på lite. Men om det kändes det lite segt så skulle jag  fokusera på att ha en bra upplevelse istället.

Hans bästa råd var: ”Se till att njuta och ha roligt, det är det viktigaste just nu”

Min grupp var en snabb grupp. Det här gången hade de verkligen delat in alla deltagare på ett bra sätt så de som ville jogga eller gå startade sist.
Min grupp lurade mig lite. Jag sprang i mitt tempo men jag trodde jag sprang långsamt.. men efteråt visade det sig att det var för fort för mig. Att springa de första km i 5:15 tempo var lite för snabbt för mig.
Allt som kan hända i ett lopp hände mig igår. Jag fick håll hela loppet, mina skosnören gick upp, jag fick kramp i en vad, jag drack på all tre vätskekontrollerna (jag brukar inte dricka när det bara är en mil) och gick några meter medan jag drack. Jag var tvungen att stanna och dra ner kompressionsstrumporna, det störde mig att ha dem uppe, jag tyckte det var för varmt…

Ha ha allt var typ fel igår men istället för att sura jag försökte  jag njuta av att vara där!

Efter 7 km ville jag bara gå…. jag tyckte det var jobbigt att springa när jag kände mig så trött. Men det var bra stämning och en fantastisk publik så det var bara fortsätta i mål.
Älsklingen stod där och hejade!! 🙂 (Som vanligt!) Han hade en cykel med sig…. smart var han!! Han kunde röra sig överallt mycket fortare hi hi

Jag kom under en timme i alla fall men det är långt ifrån mitt PB!!

Vi tittade på prisutdelningen och jag fick prata lite med Isabella Andersson. Hon är så ödmjuk och snäll. Hon sa att det var inte bara hon som var en vinnare utan alla vi som kom i mål var vinnare!! 🙂

När de intervjuade henne efter hon fick priset sa hon: Det här var ett träningspass efter maran jag sprang förra veckan, jag själv blev överraskad att jag vann!! ….. alla skrattade!!

Är jag nöjd?
Nää inte direkt med tiden och inte direkt om hur jobbigt det kändes! Men jag är glad att ha sprungit och upplevt all glädje som alla tjejer hade där.
Nu har jag fått bevis för att foten är på gång! Foten höll bra! Jag är supertaggad att träna hårt och få tillbaka min kondition.

Efter loppet åkte vi till en fin restaurang och åt sushibuffé!!

Det var en bra dag i Stockholm!

Advertisements

14 responses

  1. Bra jobbat! Du ska tänka att alla sortens saker man kan råka ut för hände nu, så det kommer gå utmärkt på maran sen!

    Och du skulle ju köra ganska lugnt så runt en timme på milen är ju helt klart lagom eller? 😉

  2. Jag upplevde precis som du att det var jobbigt vid 7km men jag bet ihop och tänkte detta är min tredje tjejmil och inte f’n kan jag gå då om jag aldrig gått förrut. Kul att du kom under timmen! VAd är ditt PB på milen? Mitt är 59min men tjejmilen blev 62 min. Det var varmt! Lycka till framöver

  3. Ibland är det bra att träna på att det inte blir som man tänkt sig också. För mig är under 60 min på milen verkligen en milstolpe, men jag är ju löparblåbär fortfarande. Skönt att foten kändes bra!

    Mvh, Pernilla be

  4. Hihi, det här med att dina skosnören går upp, det går att åtgärda med dubbelknut innan. Det andra är inte så lätt att åtgärda. Grattis till en bra tid. Du är väl nöjd trots allt? 😛

  5. Jag stod också i grön, och hade också ett ovanligt jobbigt lopp med håll, men gjorde som du och tog det lite som det kom. Själv blev jag trött redan efter 4 km =) Bra jobbat av dig! Sushi-buffé låter som en hit, var hittar man det?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s